Edvin Sandberg, en kär vän, hann bli 86 år innan vår Herre bestämde att det var dags att komma hem. Prövningarna och lidandet är över. Han blev hämtad den 4 april och kvar blev sorgen och saknaden. Vänskapen började troligen i jaktskogen 1974. Att varje år jaga älg tillsammans kan leda till livslånga vänskapsband. Likaså att göra fiskeresor både vinter och sommar, det skapar kännedom om varandra och ger utbyte av både erfarenhet och tankar.
Ändå är det helt andra saker vi vill skriva om. Under den tid vi har kvar, kommer vi minnas honom varje gång vi äter jordgubbar, potatis och rabarber. Och när vi sitter på altanen till den lilla sovstugan kommer han att vara med, för han hjälpte oss att få dit den. Edvin var också med då vi gjorde altanen på baksidan av huset, gav råd och tips om hur allt skulle utföras. Och vem hjälpte oss att renovera duschen nere i källaren? Edvin! Tapeterna i köket påminner om hans hjälpsamma vänskap och hur man får fina vinklar på golvlisterna. Han kunde så mycket, som vi inte hade en aning om. Edvin lever kvar överallt.
Ibland satt vi och jämförde skolminnen, och han berättade för oss om ”utlänningar”, om byn Rosvik och de gamla invånarna, om hus och skog, om hur det var förr. Ibland rann timmarna bara iväg.
Någon har skrivit ”Tiden mellan snart och nyss, mellan vår och höst är kort”. Ja, vart tog den tiden vägen, tiden mellan födseln och döden? Den verkar kort, men vår vän Edvin har hunnit med mycket under sitt 86-åriga liv. Vi sörjer med hans familj, som nu mist en make, pappa, farfar och morfar. Vi tackar honom för alla år av vänskap och kommer aldrig glömma honom.