vid dörren till
mitt liv,
men du kom aldrig
för att stanna.
Det kunde blivit
något vackert.
Du såg min glädje
när våra blickar möttes
och jag läste gensvar
i dina.
Ibland följde
mina tankar dig
både dag och natt,
undrade vad du gjorde,
kanske tänkte du
på mig.
Vemodigt undrade jag
varför du alltid kom
vid fel tidpunkt
de gånger du
vågade stiga
över tröskeln.
Du fanns där
men alltid för sent.
Jag hade valt
att gå in i
en framtid med
en annan.
Du var där
när jag var sårad
efter en separation
och jag inte
hade plats för dig
just då.
Det fanns
något vackert
som kunde blivit vårt
men vi fick
aldrig en chans
och nu är jag
åter en annans.