Förövaren försökte sedan sänka liket i en sjö, efter att han fyllt den dödes kläder med sten.
Det berättades för länsman Frans Wilhelm Bucht att det fanns misstankar riktade mot en person som umgåtts en hel del med Ruong, vilken många gånger riktat hot mot denne när de arbetat tillsammans med att sköta en renhjord.
Det var skakande nyheter som delgavs länsman Bucht. Ganska snart togs den misstänkte in i fängsligt förvar. I samband därmed framträdde ytterligare ett flertal personer som intygade att den fängslade flera gånger med hugg och slag hotat Ruong till livet.
"Han har gjort sig känd som en mordlysten och ondsint person", klargjorde de personer som hördes.
En broder till den misstänkte gav sig tillkänna och berättade att han en kort tid vistats i kåtan med såväl den misstänkte som Lars Petter Ruong.
De två sistnämnda skulle då ha gått ut ur kåtan. Den misstänkte bar då på Ruongs bössa.
Dagen därpå återkom den misstänkte, ensam, till kåtan.
Bucht beslutade då, efter att ha meddelats att Ruong saknades, att samla ett uppbåd för att söka efter den försvunne. Ganska snart hittades den försvunne, liggande död i sjön Giertsjaure, ett stycke från land.
När den döde väl förts till land kunde konstateras att hans fötter var bundna och byxorna fyllts med sten. Dessutom konstaterades att det fanns två djupa sår i huvudet efter bösskott, yxa eller spjut.
Bucht hemställde om snabbt obduktion och att kroppen skyndsamt skulle verkställas. Kroppen hade legat 14 dagar i sjön.
Doktor Thure Hjalmar Björkbom från Piteå förordnades av länsstyrelsen att verkställa obduktionen.
Den misstänkte nekade ihärdigt till anklagelserna men bekände slutligen, när han väl satts inom lås och bom i häradshäktet i Arjeplog. Erkännandet kom inför länsman Frans Wilhelm Bucht, kronojägare Johan Edvard Hoffman och fjärdingsmannen Olof Wilhelm Hoffman.
Han erkände att de två vid sjön kommit ihop sig angående renhjorden och att Ruong sköts med två skott i huvudet samt därefter sänkts i sjön. Något annat skäl för mordet ville den misstänkte inte uppge, annat att det hela skett i vredesmod och han inte visste vad han tagit sig till.
Vid rannsakningen i Arjeplog förnekades gärningen helt, trots att det riktades flera uppmaningar till honom att lätta sitt samvete med en uppriktig bekännelse.
Rannsakningen fick uppskjutas för anskaffande av bevis.
Vid förnyad rannsakning i Arjeplog nekade den misstänkte på nytt till gärningen. Saken drogs vid fyra ting i Arjeplog. Vid det sista, som hölls den i december, kom rättens utslag.
Den häktade dömdes som skyldig, fick livstids straffarbete och förlust av medborgerligt förtroende för alltid, vilket innebar att han stämplades som i allting ovärdig sina medmänniskors aktning.
Straffet om förlust av medborgerligt förtroende avskaffades slutligen helt år 1937, mycket på grund av att det varit svårt för brottslingar att återanpassas i icke kriminella miljöer.
1892 avled livstidsfången i en ålder av 39 år.