Exakt vad som hände har aldrig blivit helt klarlagt, men mycket talar för att bombplanet drabbades av nedisning. Planet skulle nyttjas i Englands och Rysslands gemensamma kamp mot tyskarna. Under kriget transporterades material till den året runt öppna hamnen i Murmansk och till de konvojer av skepp som skulle gå över Atlanten. England skulle med flyget hjälpa ryssarna att skydda konvojerna mellan England och den ryska hamnen i Murmansk.
De fem omkomna i Arjeplogsfjällen var Edward John Smart, 25 år, Thomas Graham Nicholls, 22 år, Louis Arthur Biggin, 27 år, John Macenzie Oberlin Harris, 20 år och Donald Henry Nelson, 21 år.
Vid ungefär samma tidpunkt, och under samma omständigheter, störtade ett annat bombplan i Tsatsa i Sarekområdet. Även det på väg till Murmanskområdet. Tre kanadensiska flygarna omkom och två överlevde. De överlevande lyckades ta sig till Kvikkjokk och räddningen.
Det senare bombplanet hittades först efter 34 år i den svenska fjällvärden. Kvarlevorna av de omkomna besättningsmännen gravsattes sedan i Göteborg. De tre kanadensiska flygarna som omkom på Tsatsa var Henry William Bowler, Vancouver, Parker John Campbell, Vancouver och Steven James Jewett, från Montreal.
Ett tyskt flygplan nödlandade samma år nära Arjeplog. Piloten var den förste desertören från tyska Luftwaffe.
Ett par år tidigare nödlandade ett tyskt transportplan på fjället Vaulatjåkkos topp, strax norr om Polcirkeln i Arjeplog, nära gränsen till Norge, och hittades av samer efter många månader.
Samtliga händelser skapade inte de stora rubrikerna i tidningarna. Vetskapen om de förlorade planen uppmärksammades därför inte i någon högre grad. Mer än 300 utländska militärflygplan nödlandade, havererade eller sköts ner i Sverige under andra världskriget.
När flygplanet som störtade på Arvasfjället påträffades blev det ett par enspaltiga rubriker i Piteå-Tidningen. I officiella rapporter från krigsåren uppges inte flygolyckor i registren.
Det var samen Juho Grufvisare från Karats, vilken vistades i området med sina renar, som observerade när det brinnande flygplanet störtade. Han gick sedan hem och till Jokkmokk och rapporterade iakttagelsen till polisen först tre dagar efter sin hemkomst. Därefter drogs stort larm till flygbasen i Luleå.
En hemvärnspatrull från Arjeplog, under ledning av forstmästare Harald Jörgensen, förvaltare hos Arjeplogs allmänning och hemvärnschef i Arjeplog under krigsåren, sökte sedan i sex dagar i området. Man startade från Norra Bergnäs och fortsatte vandringen till Saidigava nybygge, ungefär 1,5 mil från fyndplatsen och sedan mot sjön Vuollaure.
Patrullen var nära att ge upp hoppet, när flygplanet upptäcktes. Jörgensen berättade i tidningen att han i sin kikare på ungefär tre kilometers avstånd upptäckte något vitt som fladdrade i ett träd. Det visade sig vara ett kartfodral med en kvadratmeterstor karta över Nordkalotten ända fram till Uralbergen.
– I den starka blåsten hade fodralet kastats upp i trädet. Vi visste att det de senaste dagarna varit västlig vind och gick nu mot vindriktningen samt fann efter endast ett 70-tal meter flera andra kartor. Efter ytterligare några tiotal meter upptäckte vi ytterligare föremål som måste ha tillhört ett flygplan och slutligen såg vi en bred fåra i fjällsluttningen där ett flygplan störtat, omtalade Jörgensen vidare. Bland resterna efter planet hittades på olika ställen fyra lemlästade lik efter flygarna.
Efter ett par dagars kommunikation kunde Jörgensen, som sedan ensam stannade kvar för att hålla vakt i området, få upp flygambulansen från Boden vilken kunde gå ned på Arvesjaur och ta kvarlevorna vidare till Boden. Där de senare under militära hedersbetygelser jordfästes. Flygambulansen fick i tre omgångar hämta de hemvärnsmän som skulle transportera de omkomna från fjället till Arvassjön. En krävande marsch i terrängen och föra dem fram till landsväg.
Sedan vidtog flera dagars arbete att sortera den mängd av saker som tagits tillvara efter kraschen, bland annat en hel del dokument.
Senare, mitten av oktober, fick Harald Jörgensen order att bege sig till olycksplatsen för att söka efter ytterligare viktiga dokument som saknades, vilka efter ett par dagar återfanns några hundra meter bort.
I oktober 1943 kom ytterligare order från flygstaben. Då meddelades att det skull finnas ett femte lik.
Jörgensen gav sig då, i sällskap med Ruben Svenonius, åter till platsen och hittade då ytterligare en manskropp som var i sådant skick att man bestämde sig för att det den, insvept i återfunna uniformsrester, skulle begravas på fjället . Över graven sattes ett enkelt träkors med en upphittad stålhjälm.
– I en ficka på det som varit en snygg uniform, hittade jag ett amatörfoto av en flicka som tydligen hette Dorthy och som troligen stått den omkomne nära, noterade Jörgensen.
Flera år senare, vid en militär träff, presenterades ett foto för Jörgensen föreställande en australiensisk flicka, förebilden på fotot. Han fick senare, sista gången han var vid olycksplatsen, lotsa flickan samt hennes svärföräldrar till graven.
– En gripande upplevelse, berättade Falufödde Jörgensen, som avled 1996 i Arjeplog.