3:e söndagen efter trefaldighet
”Förlorad och återfunnen”
Det var en gång en ung man som drack och använde droger, stal pengar, slog sin pappa och skrek åt sin mamma. När han var arton flyttade han ut, begick flera grova brott och hamnade i fängelse. Föräldrarna hörde inte av honom på många år och visste knappt om han levde. Men så en dag, tjugo år senare, fick de ett brev av sonen. Där stod det:
"Förlåt mig. Jag förstår om ni aldrig mer vill se mig efter allt jag har gjort. Jag blir frigiven på måndag. Då kommer jag att ta tåget som går förbi ert hus. Vill ni att jag skall komma hem, så knyt ett vitt sidenband i eken på er tomt. Finns där ett vitt sidenband, så stiger jag av på stationen och kommer hem. Finns där inget vitt sidenband så fortsätter jag min färd och ni behöver aldrig se mig igen."
På måndagen satt mannen på tåget och såg ut genom fönstret. Tåget närmade sig föräldrarnas hus. Han såg staketet, flaggstången. Han såg eken. Nej förresten, han såg knappt eken. Den var så täckt av vita sidenband att det knappt syntes vad som fanns under. Budskapet gick inte att missa: Kom hem! Kom hem!
Många människor, inklusive jag själv, upplever mötet med Gud på samma sätt som mannen som fick se sidenbanden i eken. Vad vi än gör mot oss själva och andra, vad som än händer oss, är vi alltid välkomna till Gud. Guds kärlek behöver vi inte förtjäna. Gud sätter inte betyg eller ger guldstjärnor.
Men han sätter hela eken full med vita sidenband och ber oss komma hem.