Skärtorsdagen
Jag har ett minne från min barndom att det sas: ”Vi äter middag tillsammans!” Det var liksom en oskriven lag. Nu har det gått några decennier och nu får mina barn höra: ”Vi äter middag tillsammans!”
Det är inte så att vi har ett förbund kring detta, inte än i alla fall och jag kan bara tänka mig att tonfallet i min röst kommer att förändras när vi har fler tonåringar i hushållet. Men det är något med att dela måltid med varandra, att få stämma av, dela erfarenheter, dela livet med allt det rymmer. Jag tänker att mina barn kommer att uppskatta det och känna att delandet har betydelse.
Jesus delade måltid med lärjungarna, den sista måltiden innan hans död. När vi firar nattvard återförs vi till den måltiden med människor i alla tider. Vi får dela livet, dela tron, dela brödet och vinet. Det handlar inte bara om mig och mitt, att jag ska ha det jag behöver på min tallrik, att jag ska ha det jag behöver i mitt liv.
Livet är större än så. Vi är beroende av varandra. Allt detta visade Jesus på. Han älskade utan förbehåll även om det ledde till döden. Han gav sitt liv för att vi ska leva. Stora ord! Vi får fira nattvard för att närma oss det mysteriet, minnas vad han gjort och ta del av det han vill ge.
Vi äter middag tillsammans, med människor över hela världen och i alla tider. Gud, uppenbara för oss ditt bords hemlighet: ett enda bröd och en enda mänsklighet.