Söndagens namn: ”3:e söndagen i Advent”
Tema: ”Bana väg för Herren”
Mitt i dagens luciafirande får jag en lugn stund när jag sätter mig ner i stillhet och tänder det tredje adventsljuset. Jag tänker på berättelsen om Lucia och jag tänker även på den nyligen bortgångne Nelson Mandela. De fick båda på ett konkret sätt vara ett ljus för sina medmänniskor. Vi upplever ju ofta att vårt samhälle blir allt mörkare. Det behövs ljus. Det behövs människor som likt S:ta Lucia och Nelson Mandela låter sin tro, sitt inre ljus skina igenom, både i ord och handling. Det är på det sättet som mörkrets makter motas bort.
Jesus, som själv är ljuset personifierad, har tänt ett ljus inom oss. Sen säger han: ”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset” (Matt 5:14-15).
Det är ju ganska självklart när man läser det, men hur är det i praktiken? Är vi inte alltför många som döljer vårt inre ljus? Är vi inte alltför många som håller vår tro för oss själva och inte låter den förändra den värld vi lever i? Ljuset har kraft. Även det minsta ljus tränger bort mörkret. Så lys, min vän! Lys!