n En liten gråsiska satt på marken nedanför fågelbordet. Jag stod där och såg belåtet på att fåglarna ville äta från mitt dukade bord.
Efter en stund började den gräva sig in i snödrivan. Till slut var där en liten grotta som den tydligen gjort som något skydd.
Litet senare flög den till altanen och satt där på golvet.
Nu började jag undra om det stod rätt till med den lille. Den ville gömma huvudet under vingen och såg litet sjuk ut. Jag har inte sett att fåglar sover på dagen när de ska fylla magen för att överleva natten. Något konstigt var det.
Jag bad en bön till det höga att inte låta den lille plågas och om det nu var meningen "inte en sparv..." så låt den slippa fort eller enligt min vilja "låt den leva med de andra och ha det bra".
Efter ytterligare någon stund blev den piggare och åt med de andra. Tog sin plats i gemenskapen.
Så lyfte den och flög iväg och nu har jag inte sett den på ett tag. Antagligen hjälpte min bön till det höga. Jag känner mig så glad och lycklig därför att tro är som att veta.