Då köpte pappa mark som han lät bygga två dansbanor på. En för de som ville ha en särskild för modern dans, och en för gammaldans. Han köpte ett stort område där det fanns gott om plats. Han kallade den för Svartuddens festplats. Så kom den till.
Mycket folk strömmade till och till Anselm Westerbergs dragspelsmusik dansades det för fullt på den gamla dansbanan. Den moderna dansen var inte lika populär, men nog dansades det på den moderna också fast med en annan slags musik.
Tänk att pappa och mamma skapade Svartudden i sina ungdoms dagar och eftersom den var så populär dök det upp danssugna besökare så festplatsen växte och blev allt större. Detta var så tidigt på 30-talet så det fanns bara Svartudden som kunde ställa till med detta nöje.
En kvinna som skrivit en visa om den gamla dansbanan, som blev mycket populär spelades och sjöngs ofta. Den passade så bra att texten stämde in precis på utseendet på festplatsen
Första gången jag hörde den var när jag var på Roknäsgårdens samvaro. Jag brukade åka omkring på olika samvaroställen i Pite-bygden och berätta om Svartuddens historia, men det var ju när jag blev vuxen och folk var mycket intresserade av denna historia och jag blev mycket glad eftersom jag vuxit upp på Svartudden när den skapades och bodde där i min barndom och under min uppväxt. Jag älskade Svartudden eftersom den blev som ett andra hem för mig när det fanns andra bostadshus där också.
Läs texten som jag gjorde får ni höra att den stämmer precis in på utseendet av platsen.
Berättelse från 24/10 2015 när jag var på Roknäsgården och berättade om Svartudden. Jag blev mycket väl mottagen och välkomnades av Ivan Karlsson. Jag berättade och besökarna var mycket intresserade. Efter det blev jag bjuden på fika och efter det steg Ivan Karlsson upp och började sjunga denna visa som Anette Berggren-Hassel skrivit.
Den gamla dansbanan.
1.Den gamla dansbanan på lördagskvällen,
uti hemlandets drömfagra bygd.
Vi vandra dit över stigar och hällen,
in bland granars och hängbjörkars skygd.
Ja det var dans uti skogen därhemma,
uti sommarnatt underbart ljus.
I minnet hörer jag spelmännens stämma,
och skogens nynnande, drömmande sus.
Och glammet å skratten i högsommarnatten,
bland pojkar och flickor det vänslas och språkas
och älskande par här så kärligen råkas.
Ja det var i ungdomens lyckliga da´r.
2.Det höres årtag och sång ifrån båtar,
som glida sakta över silverblank sjö.
Det sjunges visor till handklaverslåtar,
det är ungdom från sommarro ö.
Musiken hörs över skogar och vatten,
om hjärtat blir man så drömfylld och vek,
och toner ljuda i högsommarnatten
och lockar sinnet till kärlek och smek.
Ja vi var då unga, med kraft kunde sjunga
på visorna vackra så många och långa,
och när ifrån sjön vi till dansbanan gånga.
Ja det var i ungdomens lyckliga da´r.
3.Å Dragspels-Hjalmar och Per med sin fela
de stämma upp med en kläm så det hörs.
Och med foten slår takt när de spela
och par om par nu dansbanan rörs.
Det kommer pojkar och flickor i flockar.
Här samlas ungdom ifrån hela byn,
ty melodin ger genljud och lockar
till lördagsdansen i granskogens bryn.
Långkjolarna svängde och blusliven trängde
och huvudschaletten den gled ner på nacken,
och pojkarna tjoa och stampa med klacken.
Ja det var i ungdomens lyckliga da´r.
4.Och många år sedan dess har förrunnit,
nu är man gammal med silvergrått hår.
Den gamla dansbanan också försvunnit,
där växer ljungen och vildhallonsnår.
Men melodier jag tycker mig höra.
Jag fylls av minnen från ungdomens da´r.
Det viskas dur, viskas moll i mitt öra
om lördagsdansen som en gång var.
Ej mer hörs kring trakten den hurtiga takten
av gammeldagsdansen, musiken och sången,
men minnet än lever från tid som är gången.
Ja det var i ungdomens lyckliga da'r.
När han sjöng den hade jag suttit och uppmärksamt lyssnat på både melodin och texten. Efter många applåder reste jag mig upp och sade till Ivan ” vet du var jag är nu, nu är jag på Svartudden”. Jag sade att visan stämde precis in på festplatsen med gröna skogar utanför och vatten med båtar som en del båtägare satt i och lyssnade till musik när vi hade orkestrar som spelade till dans.
Margaretha Bäckström, dotter till Anna och Sven Bäckström skapare till Svartuddens festplats år 1934.