där havet möter land
sitter jag i drömmar
och minnen
genom mig strömmar
Minns hur god
och öm du var
hur du lyfte mig
varje dag.
Vi lyssnade på snäckor
och havets brus
vi slumrade till
den ljumma vindens sus
och drömde om livets
fullbordan
minns hur vi älskade
att fånga stillhetens goda
Nu är du borta min vän
jag saknar dig
Om jag sluter ögonen
ser jag din bild,
ömsint, vacker och mild.
Bara du kunde stilla
stormen inom mig,
nu gör det ont
när saknaden sargar
och river,
mitt hjärta har
smulats till stoff.