När Kata Dahlström besökte Piteå 1906, för att tala för arbetarnas berättigade krav, fanns det röster som höjdes att agitatorn mer eller mindre skulle ses som en förolyckad existens. Det spreds uppgifter om att hon i sin förkunnelse hade ett starkt hat mot samhället.
”Fru Kata Dahlström, den bekanta socialisttalarinnan, höll i går afton föredrag å Folkets hus gård härstädes över ämnet ”Vad vilja socialdemokraterna”. Mycket folk hade infunnit sig. Talet gick i den gamla stilen och späckades med en mängd skällsord mot det nuvarande ”kapitalistsamhället” och dess styrande organ. Fru Dahlström har en god formell begåvning och det är icke fråga om det, men genom sina hetsigheter och genom sitt uppeggande av klasshat och förbittring mot det bestående, bryter hon själv udden av det berättigade i sin kritik. Talet belönades med livliga applåder av de närvarande partivännerna.
Det skrev tidningen Norrbottens Posten, efter hennes besök.
Angrepp mot präster
Kata Dahlström förefaller under sitt anförande ha gått till angrepp mot prästerna vilket kan förklaras av ett öppet brev som senare publicerades i tidningen, riktat mot henne.
Där anförs att en kämpande fru Dahlström med knuten hand, och allt för stort övermod, medvetet eller omedvetet stått och utmanat Gud, överklassen och fosterlandet.
– När ni talat er dödstrött av fåfäng ävlan och dödens kalla hand lägger sig beseglande över era läppar och ni må likt Saulus av Tarsus på vägen till Damaskus se den törnebekrönta numera på Guds faders högra hand upphöjde Jesus Kristus såsom segerhjälte, anför författaren till det öppna brevet.
Kata Dahlström, dotter till en brukspatron, anklagas för att med sin organisatoriska förmåga uppvigla.
– Ni skall se att inte ni och andra uppviglare utan denna på jorden så ofta ringaktade Kristus skall segra och regera. Såväl över den enskilde som massorna i evigheters evighet, anförs vidare i brevet.
Vad som inte framgår var att Kata Dahlström i själva verket var mycket religiöst engagerad och såg kristendomen som helt och hållet förenlig med socialismen. Mot slutet av sitt liv blev Kata Dalström teosof.
Vid tidpunkten för Piteå-besöket var Dahlström, som 1893 anslöt sig till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, medlem i verkställande utskottet.
Med lungors fulla kraft
Något år tidigare hade en kringresande agitator, N.E. Fast, besökt Munksunds och Skuthamns sågverksarbetare. Ett möte som hölls från en båt, eftersom ingen lokal uppläts för föredraget.
– Ankommen till platsen med en förhyrd segelbåt mottogs jag av ett par hundra människors blickar, som riktades mot mig. Arbetsbefälets blickar voro skarpa som strålkastare. Jag uppstod på båtens ena sidbräde och började mitt föredrag, som efter några ögonblick avbröts av en myndig sågverksdisponent, som fattade ett kraftigt handgrepp i båtens stäv och utsköt densamma från stranden. Inseende den kraftiga agitation detta hans handlingssätt mot mig skulle bliva för mitt möte beslöt jag att segla runt Munksunds sågverk och hålla föredraget på dess andra sida, och där lägga båten i segelrännan. Jag skrek med mina lungors fulla kraft åt folket på stranden vad min avsikt var och knappt nådde jag ort och ställe förrän över 300 sågverksarbetare voro samlade på platsen, däribland en faktor som ditsänts för att förbjuda mig att göra fast båten.
Jag kastade därför draggen, klev återigen upp på mitt sittbräde och fortsatte mitt föredrag som varade en timme och mottogs med jubelrop från mängden.
Om mötet vid sågverken rapporterade Fast till tidningen Socialdemokraten.
Bekämpa socialismen
Piteborna får ungefär samtidigt veta att Norrbottens Posten tagit som sin uppgift att bekämpa socialismen och, som det tillades, även all annan rå och falsk egoism.
Hösten 1903, när Norrbottens Postens dåvarande redaktör Salomon Salomonsson skrev en ledande artikel om pressens roll i Pitebygden konstaterar han att inga socialistiska tendenser ännu vunnit insteg i bygden och fortsätter:
– Den efterblivenheten anse vi ej vara mycket att klaga över.
Noteras bör att Salomonsson en tid var högerorienterad för att sedan bli liberalt frisinnad. När han kom i konflikt med tidningens ägare vilka styrde tidningen – från frisinnad till höger – tog han beslutet att starta Piteå-Tidningen 1915. Den var till en början ett liberalt språkrör. Innan Salomonsson slutade sina dagar sålde han 1929 aktiemajoriteten till det socialdemokratiska partiet.
De gulnade tidningsläggen ger vid handen att den första politiska debatten, med en socialdemokrat närvarande, hölls 1907. Det var en ”hr Berglund i Bergsviken” som enligt tidningen Norrbottens Posten förde socialdemokraternas talan med energi och talang
1908 hölls den första förstamajdemonstrationen i Piteå som också refererades med nära en halv spalt, i Norrbottens Posten. Talare var J. Hallberg. Två röda fanor fanns med och demonstrationen samlade 1 000 deltagare.