När jag, Margaretha Bäckström, skulle fira att jag blev pensionär hade jag bestämt att vi, min sambo, min syster och svåger och jag, skulle åka till Finland med båt från Umeå. Min syster skulle ordna med biljetterna till båten, men det går ju inte alltid som man tänkt ...
Jag hade köpt en ny bil, en Volvo 940 med alla finesser och min sambo och jag startade i god tid från Piteå så vi skulle hinna hämta upp min syster och svåger i Umeå och åka med båten från Holmsund.
Resan började bra och vi var på glatt humör men då vi kom till Skellefteå inträffade det att bilen började koka och när vi lyfte på motorhuven sprutade det vatten och glykol som ur en fontän och rykte förskräckligt. Bilen gick inte att köra längre så vi fick kalla på Räddningstjänsten som drog upp bilen på flaket. Sen bar det av till Piteå och verkstan, som tog emot oss och vi lämnade bilen där.
Vi fick lifta till Högsböle där min sambo hade sin 740 och fortsatte färden med den till Umeå. Vi åkte till min syster och bytte kläder, men nu började det brinna i knutarna.
Vi skulle ju inte hinna med båten och min syster som skulle ordna med biljetterna. Men som tur var hade hon inte hunnit med biljettköpet så vi gick till en restaurang i Umeå och firade min födelsedag i stället. Tänk om hon hade hunnit köpa biljetterna, då hade jag fått dubbla utgifter, dels för båtresan som inte blev av och dels för restaurang besöket, Ibland har man tur.
Varför bilen betedde sig som den gjorde berodde på att verkstan inte hade dragit fast en slangklämma så därför sprutade vattnet som en fontän.
Detta gick på försäkringen och tur var väl det, men inte trodde jag att jag skulle fira min stora dag med att sitta i en bärgningsbil mellan Skellefteå och Piteå.
Slutet på dagen blev dock trevligt och det blev ett minne som jag aldrig glömmer.