PITEÅ
Redan när han gjorde entré i Piteå väckte hans namn diskussion. Det var när tjänsten i Piteå som klockare, organist och folkskollärare ledigförklarades. Selinus , som var född i Åsele och tidigare tjänstgjort i Sorsele och Helgum , fick slutligen tjänsten efter ett val som föregicks av en rätt livlig agitation.
Höll hårt i börsen
I Piteås fattigvårdsstyrelse, där han under många år var ordförande och höll i pengarna som i sin egen börs, hade han i diskussioner med hjälpsökande en förmåga att upptäcka minsta blotta i argumenteringen. Det gjorde honom mindre älskad. Selinus såg mera till lagens bokstav än lagens anda, i syfte att hålla ned utgifterna för staden.
Det berättas att en hjälpsökande kom till Selinus hem för att söka bidrag till vinterkläder åt ett av sina barn. Selinus avfärdade den sökande. Den hjälpsökande lämnade då sitt barn i Selinius hem och avlägsnade sig. Efter en stund började barnet skrika efter sin pappa. När tillräckligt lång tid gått sände Selinus bud efter fadern med beskedet:
–Flickan skall få sina vinterkläder bara du hämtar barnet.
Selinus diktatoriska egenskaper framskymtade även under den tid han satt som ordförande i nykterhetsnämnden. Under ett pågående sammanträde ville en ny yngre ledamot ha en synpunkt noterad till protokollet, vilket bestämt avslogs med motiveringen:
–Jag har redan skrivit protokollet, så här blir det ingen ändring!
Piteås Mussolini
När Piteå förläsningsförening firade 50 år framträdde Olov Selinus , tidigare ordförande, och berättade om höjdpunkterna under de 36 år han haft ansvaret för att organisera föreläsningarna. Han nämnde då ett riktigt bottennapp. Då han begick misstaget att för andra gången engagera en Italien-kännare, som ändrat politisk åsikt sedan sist och plötsligt började prisa Mussolini.
– Det var ingen behaglig upplevelse, sade Selinus.
Själv blev Selinus under en politisk debatt i slutet av 1920-talet, anklagad för att behandla politiska motståndare som skolpojkar och för att försöka undanhålla kommunala ärenden. Det var då fabrikören Axel Lundberg, som i likhet med Selinus hörde till det borgerliga blocket, utnämnde honom till "stadens Mussolini".
Selinus egenmäktiga sätt att handlägga ärendena i nykterhetsnämnden som fick stormen att bryta loss. Politikerna försökte sedan, utifrån hans "magisterfasoner", tvinga honom från ordförandeuppdraget.
Selinus , som var född 1877 och som avled i Piteå 1967, var länge en av Piteås mera stridbara profiler inom politiken, toppnamn för de frisinnade i Piteå ( senare Folkpartiet).
Han var energisk, nitisk och skicklig vad gäller de offentliga uppdragen.
Fruktodlare
Åren 1917-1925 var han ordförande i arbetslöshetskommittén. Han var initiativtagare vid omläggningen av skol- och folkbiblioteken.
Biblioteksverksamheten drevs på en mycket låg nivå fram till dess kantor Olov Selinus trädde in i bilden. Han var biblioteksansvarig åren 1912–1922. Under Selinus ledning utvecklades också verksamheten.
Han satt i stadsfullmäktige och var en tid dess ordförande.
Varmt intresserad av hembygdsforskning tog han initiativet till att bilda en museiförening och förverkliga museibyggnaden på Kvarnbacken. I många år var han även Riksantikvariens ombud i bygden.
En tid var han ordförande i Piteå trädgårdssällskap och fick motta Pomologiska föreningens silvermedalj för sin fruktodling i Pitebygden. Selinus var den första Pitebo som erhöll denna förnämliga utmärkelse.
Inom det kyrkliga var han bland annat kyrkvärd och tillhörde Kyrkobrödrakåren.
Han engagerade sig fackligt för lärarna, tillhörde en tid, som ordförande, Piteå stads hushållsgille och var även med i Piteå nykterhetsvänners samarbetskommitté.
Stridbar far och son
Kantor Olov Selinus komponerade i slutet av 1930-talet en hembygdsvisa med fyra verser, där bland annat gavs uttryck åt att "vårt framtida hopp är att Piteå stad skall växa i välmakt och lycka"
–Vi har inte alltid delat Selinus uppfattningar och kommer säkerligen inte heller att i fortsättningen gilla allt han gör, skrev
Sven Dahlberg (s) chefredaktör PT och stadsfullmäktigeordförande när Selinus vid ett tillfälle fyllde år.
Den stridbare kantorn hade också en stridbar son, komminister Walfrid Selinus som skapade tidningsrubriker sedan han skadats under ett handgemäng med en kyrkoherde i den församling där han tjänstgjorde. De båda prästmännen hade inte kunnat komma överens om vem som hade största rätten att vistas i församlingshemmet. Under den livliga diskussionen om vem som hade dispositionsrätten till lokalen körde kyrkoherde armbågen i bröstet på komminister så att denne förlorade balansen och föll baklänges över en stol. Så sade komministern medan kyrkoherden hade en annan version. Denne uppgav att komministern var den aggressive. Dagen efter uppsökte komministern en läkare, som konstaterade brott på två revben. Det är inte en dag för tidigt att de olidliga förhållanden inom församlingens kyrkliga liv definitivt klaras upp, skrevs det som en kommentar till händelsen.