Midfastosöndagen
Min syster ringde från New York där hon bor och berättade att de inväntade en ”Snow Day”. (Snödag). Jag skrattade, tittade ut genom fönstret på de rekordhöga drivorna på vår tomt i Piteå och svarade att hos oss är varje dag en Snow Day. Vad innebär det i New York? Jo, svarade min syster, alla vet att när det kommer snö kan allt stänga eller bli inställt (skolor, arbetsplatser, kollektivtrafik), så därför brukar man redan i förväg bunkra mat och sådant inför den väntade snödagen. Köerna brukar gå långt utanför affärerna.
För oss norrbottningar låter det förstås på gränsen till komiskt, särskilt denna vinter, men det är ju helt naturligt att bli medveten om vikten av det allra mest livsnödvändiga när omständigheterna förändras och allt vi tar för givet inte längre är självklara.
Jesus säger att han är ”livets bröd”. Inte livets tårta, något som bara förekommer vid högtider och festligheter. Inte livets brysselkål, något nyttigt eller tråkigt som man borde men inte vill. Och inte livets lördagsgodis (eller söndagsgodis...), något man konsumerar utan att det tillför något. Jesus menar att han är livsnödvändig. (Bröd kanske har fått sämre rykte i vårt överflödssamhälle, men i Bibelns sammanhang var bröd självklar mat för varje dag.) Daglig mat och näring för oss. Kanske är det därför vi vänder oss till Gud oftare när livet krisar? Lite som att köa till mataffären när det kommer snö i New York? Jesus påstår att han är det vi mest behöver. Inte tårta, inte brysselkål, inte godis. Inte tråkigt måste, festtillbehör eller extra. Utan livsnödvändig näring, i vardagslivet, hela tiden, varje dag.