Helena
har använts i Sverige sedan 1100-talet. Namnet kommer från det grekiska ordet eléne som betyder fackla. Den sköna Helena, maka till kung Menelaos av Sparta och som enligt Homeros var upphovet till det trojanska kriget är kanske den mest kända Helena, men det är inte hon som är upphovet till att namnet finns i almanackan. Det kan vi istället tacka Sankta Helena, Konstantin den stores mor för. Sankta Helena lär enligt legenden varit den som fann Kristi kors. Dessutom lyckades hon få slut på förföljelserna av kristna på 300-talet i Rom genom att omvända sin son. Namnet kom till Sverige genom Inge den äldres ryska gemål. Den ryska uttalsformen Elena gav upphov till svenska namn som Elin, Ellen och Elna. Helena fanns i almanackan under 1500- och 1600-talen för att sedan försvinna. Namnet kom tillbaka i almanackan 1901. Sin storhetsperiod hade det på 1970-talet. Antalet namnbärare är runt 82 200, omkring 27 300 har det som tilltalsnamn. Grattis kan vi säga till bland andra skådespelaren Helena Bergström!
Elin
är en svensk kortform för Helena och namnet är känt här sedan 1300-talet. Det var helgonet S:t Helena av Skövde som levde på 1100-talet och kallades Elin som gjorde att namnet blev vanligt här . Elin betyder liksom Helena fackla. År 1901 kom namnet in i almanackan och var ganska vanligt som dopnamn de första åren för att sedan bli allt ovanligare. På senare år har Elin återigen blivit mycket populärt. Antalet namnbärare är omkring 61 300, runt 37 100 har det som tilltalsnamn. Det finns till och med några män som heter så i Sverige i dag, men de är inte fler än ett drygt dussin.