Erling
är av norskt ursprung och betyder troligen jarlens son. Det har använts sedan 1200-talet i Sverige. Kungens högste ämbetsman i fornnordisk tid fram till 1200-talet kallades just för jarl. Under danskarnas välde i England skrevs ordet som earl, det som senare kom att bli den engelska titeln för greve. Under medeltiden var det ett norskt stormansnamn. År 1901 kom Erling in i almanackan. Populärast var Erling det mellan 1920 och 1960. Antalet namnbärare är runt 7 300, omkring 1 400 har det som tilltalsnamn.
Jarl
var alltså förr namnet på den ämbetsman som stod närmast kungen. I Sverige var Birger Jarl (död 1266) den siste som hade jarl som titel och den förste som hade det som namn. Det betyder ursprungligen fri man eller förnäm. Jarl började användas under medeltiden och återupplivades i början av 1830-talet. Vanligast var det från 1930 till 1950. Namnet togs åter in i almanackan 1986 efter att varit borta ett tag. Antalet namnbärare är runt 3 500, cirka 1 400 har det som tilltalsnamn. Några kända samtida Jarl var skådespelarna Jarl Kulle och Jarl Borssén.