Maria-Pia Boëthius
föddes 1947 och är en journalist och författare. Hon deltar aktivt i samhällsdebatten som en starkt engagerad feminist och var bland annat en av initiativtagarna till idén om ett kvinnoparti till valet 1994. Något som dock aldrig förverkligades. Däremot stödde hon bildandet av Feministiskt Initiativ 2005. Hon är däremot inte medlem i partiet. Boëthius har skrivit flera uppmärksammade böcker, bland annat hennes uppgörelse med Sverige under andra världskriget ”På heder och samvete” (1991) och ”Mediernas svarta bok” (2001). Hennes senaste bok ”Mediatan” kom ut förra året. Lite kuriosa, på det tidiga 1970-talet var Boëtius tillsammans med Ulf Lundell. Romanen ”Jack” är skriven i hennes sommarstuga. Fram till förra året skrev Boëthius även ledaren i tidskriften ETC helg.
Hugh Hefner
föddes 1926 som Hugh Marston Hefner och är en amerikansk tidningskung, grundaren av tidningen Playboy 1953. I det första numret kunde man se en ung Marilyn Monroe posera naken.
Charles Baudelaire
föddes 1821 som Charles Pierre Baudelaire, dog 1867 och var en fransk författare. Sina dikter samlade Baudelaire i 1800-talets mest epokgörande diktsamling ”Les fleurs du mal” (1857, sv ”De ondas blommor” 1963), för vilken han blev sedlighetsåtalad. Hans dikter pendlar mellan det sataniska och det gudomliga, en dualism som verkningsfullt gestaltas i kontrasten mellan det ofta brutala innehållet och versens formstränga skönhet och musikalitet. Baudelaires diktning har haft stor inflytande på hela den moderna lyriken. Den postumt utgivna ”Petits poèmes en prose” även kallad ”Le spleen de Paris” (1869, till svenska av Erik Blomberg i ”Prosadikter” 1957), blev en förebild för senare tiders prosadikter. Av Baudelaires övriga verk kan nämnas ”Les paradis artificiels” (1860, sv ”De artificiella paradisen”), en studie i upplevelser under opium- och haschrus. Hans dagboksanteckningar ”Fusées” och ”Mon coeur mis a nu” publicerades i sin helhet 1917 (sv ”Mitt nakna hjärta” 1960). Baudelaire levde i Paris och försörjde sig som konstkritiker och översättare. Nedärvd sjukdom, opium- och alkoholmissbruk och konstanta ekonomiska bekymmer bröt i förtid ned hans fysiska och psykiska hälsa.
Anna Maria Roos
föddes 1862, dog 1938 och var en författare, medlem av de De Nio 1913-1918. Roos utgav bland annat dikter och sagor för barn och vuxna. En bestående insats gjorde hon med sina läseböcker för nybörjare, främst ”Sörgården” (1912) och ”I Önnemo” (samma år).
Carl Perkins
föddes 1932 i Lake City, Tennessee som Carl Lee Perkins, dog 1998 och var en av den tidiga rock’n’rollens stora förgrundsgestalter. Han fick sitt genombrott med den egenskrivna ”Blue Suede Shoes” 1956, som Elvis Presley senare gjorde till sin. Även om Perkins aldrig hade någon större hit efter ”Blue Suede Shoes” så blev han ändå en viktig influens för artister så olika som The Beatles och Roy Orbison.
Sir Antal Doráti
föddes 1906, dog 1988 och var en ungersk-amerikansk dirigent, 1965-1974 förste dirigent vid Konsertföreningen i Stockholm. Han är känd bland annat för sina intensiva Bartóktolkningar samt för grammofoninspelningar av Haydns samtliga symfonier.
Dennis Quaid
föddes 1954 och är en amerikansk skådespelare, yngre bror till Randy Quaid. Han började sin karriär i mitten av 1970-talet och har haft en något ojämn karriär. Quaid har ofta blivit förknippad med musikfilmer eftersom han själv sjunger och komponerar. Bland hans mer lyckade framträdanden märks rollerna i ”The Big Easy” (1987), ”Great Balls of Fire” (1989, om rockaren Jerry Lee Lewis), ”Wyatt Earp” (1994), ”Savior” (1998), “The Day After Tomorrow”, ”In Good Company” (båda 2004), “American Dreamz” (2006), “Legion” (2010) och “Movie 43” (2013).