När en dag tar slut och en ny tar vid vart tar då den gamla dagen vägen? Samlas de i en egen värld eller åker de som pensionärer och hälsar på andra förbrukade dagar?
Man borde kunna glömma och sluta älta alla onda dagar.
Vi kunde sudda ut alla gjorda misstagsdagar och de ska inte längre finnas och aldrig ska de dyka upp igen.
Ja, jag skulle kunna bli utan skuld och Gud skulle kunna säga "den där människan skapade jag på en bra dag". Ett riktigt praktexempel.