Under den ”gamla tiden” var båttrafiken väl utbredd och återfanns inte bara utefter vår långa kuststräcka utan även i våra många insjöar i inlandet.
Om båttrafiken i inlandet berättas i en senare Återblick.
Vattendragen fungerade som transportled under ”säsongen när befolkningen skulle ta sig till och från sina arbeten, till olika festplatser, besöka kyrkorna, och då det anordnades ”lust-tourer” till intressanta platser i skärgården samt för att frakta varor mellan orterna.
Båtarna var i själva verket lastfartyg, vilka huvudsakligen fraktade lantbruksprodukter från jordbruken in till staden och fungerade även, när de inte var passagerare- eller utflyktsbåtar, som timmerbogserare.
Trafik på havsbadet
I ett tidningslägg från 1869 omnämns att ångbåten” Fyris” hade inköpts från Uppsala ångbåtsbolag. Båten gjorde lustresor till Luleå samt hade en turlista för avgång till Pitholmslägret på Pitholms hed som fram till 1882 var militär mötesplats och lägerplats för Norrbottens fältjägarkår.
”Fyris” såldes sedan vidare till Härnösandsområdet.
En mindre ångbåt ”Händig”, ägd av Fyrisbolaget, gjorde turer mellan Piteå och kringliggande platser.
– Ångbåten är vacker konstruktion, rymlig och bekväm i förhållande till storleken och torde komma att göra goda affärer som passagerarbåt, berättar Norrbottens Posten som också 1873 ifrågasätter om inte Piteå skulle behöva en snabbgående ångslup för trafik på närliggande orter inom distriktet
– Några penningar kan man väl satsa, skriver tidningen vidare och påtalar att passagerarflottan tydligen bara tydligen består av ”Piteå” och ”Händig”.
Skjutsade riksdagsfolk
1874 omnämns ångslupen ”Roknäs”, senare omdöpt till Arne, vilken trafikerade Roknässundet – Piteå.
– Varje måndagsmorgon på resa från Roknässundet anlöpas Tingsholmen, Sandholmen och Fingermanholmens lastageplatser.
Ångslupen ”Två Bröder” nämns första gången i tidningsspalterna 1879. Den avgick d från Båtskatan till Piteå och användes också för utfärder. Mikaelilördagen 1881 avgick ångaren från Jävre till Båtskatan i Öjebyn. Avgiften var 1 krona och 25 öre
1880 användes bogserbåtarna ”Thor”, ”Ytterstfors” och ”Roknäs” för att vid riksdagsbesöket i Piteå skjutsa ledamöterna från staden till Båtskatan.
”Thor”, som ägdes av patron C.A. Hedqvist, tog i juli 100 medlemmar i hantverksföreningen på en färd till Alhamn.
Brännvinsbåt
En båt av ungefär samma storlek som ”Roknäs”, ”Siren”, inköptes 1880 i Stockholm och skulle bidra till trafikens upprätthållande i stadens närhet. Den invigdes med en lustresa till Arnemark den 22 augusti, enligt annons undertecknad av A. Högman. ”Siren” hade samma trade som Roknäs med tog bara 75 öre tur och retur Piteå - Roknäs medan ”Roknäs” tog en krona.
Båten gick även en tid ett par turer i veckan till Norrfjärden,vilket dock upphörde 1884. ”Siren” ägdes av P A Lindberg, Piteå.
Piteå ångbåtsflotta utökads 1885 med ångslupen ”Thyra”, med plats för närmare 60 passagerare. Den fördes av Albert Berglund.
1885 inköptes även ångslupen ”Ivar” från Stockholm . Tidigare ägd av brännvinskungen L. O Smith.. Båten, som fördes av R. Löfqvist, och skulle sättas in på trafik på Norra fjärden.
”Ivar” gick även från Roknässundet till Piteå anlöpande Svensbyn, Långnäs, Båtskatan och Bergsviken
Kyrkturer
Vid ångbåtsbesiktning i Piteå 1886 framgår att det finns följande passagerarbåtar: ”Piteå”, som tar 100 passagerare,” Kalle” 86 passagerare, ”Framåt”, 70 passagerare, ”Thyra”, 45 passagerare,” Roknäs”, 60 passagerare, ”Siren”, 46 passagerare,.”Piteå”, ”Framåt” och ”Kalle” ägdes av Aktiebolaget Storfors
Aktiebolaget Trafik i Piteå köpte 1889 ångslupen ”Trafik” från Stockholm och hade rättigheter föra 62 passagerare och utföra mindre bogseringar. Passagerartrafiken skulle söckendagar uppehållas mellan staden samt Skuthamn och Bergsviken med anlöpande av Lövholmen, Munksund, Sandholmen, Tingsholmen, Gråmyran och Storfors. Söndagar gjorde båten två resor tur och retur staden - Skuthamn - Båtskatan för att ge tillfälle övervara förmiddagsgudstjänsterna i Piteås och Öjebyns kyrkor.
Passagerarbåtsflottan hade 1890 utökats med ”Skuthamn”, som tog 40 passagerare, och ”Anna”, 12 passagerare, ”Ivar”, 50 passagerare, ”Trafik”. 62 passagerare
Storbron
1894 bildades ett nytt ångbåtsbolag sedan Porsnäs, Håkansö och Kopparnäs byamän kallat till sammanträde för att behandla inköp av en ångbåt för traden Kopparnäs – Piteå – Hospitalet – Munksund – Storfors. Det beräknades att båten skulle kosta 8-10.000 kronor. De 3 juni ankom båten, som kostat 4.000 kronor i inköp och var sex år gammal och döptes om till ”Norrfjärden”. Karl Bäckström antogs som befälhavare, som ganska snart efterträddes av svarvaren Karl Lindberg, Piteå. Oskar Åkerström var maskinist på båten.
Norrfjärdens ångslups rederiaktiebolag upplöstes 1897. Fartyget såldes till hemmansägare C.Stenberg, Kopparnäs, R. Bergqvist, Öjebyn och smeden Jonsson i Ersnäs.
1901 går såväl ”Norrfjärden” som ”Trafik” mellan Storbron i Norrfjärden samt Fingermanholmen och Skuthamn. 1904 såldes båten vidare för att placeras som bogserbåt vid Fingermanholmens sågverk och med namnet ”Fingermanholmen”.
1905 finns en notis att båten användes vid något tillfälle för att från Piteå frakta bärplockare till Norra Haraholmen. 1907 såldes båten till Oskar Isaksson, och en broder till denne, i Långnäs för att användas som passagerarbåt
1908 trafikerades sträckan Storbron -Skuthamn av ”Trafik” och ”Brill”.
Klappbryggan
Maria var en ångslup som kördes mellan Piteå och Arnemark och från Pitsund till Piteå. Turen Arnemark – Piteå kostade 75 öre och Piteå - Pitsund 25 öre. Ägare och skeppare var jordbrukaren Karl Johan Åström. På sträckan Arnemark - Piteå gick en tid också ångslupen ”Hero” medan trafiken i södra fjärden sköttes av ”Augusta”.
1901 insattes Piteåångaren ”Ingrid” på Piteälven och tog 70 passagerare förutom fraktgods..
”Wargön”, tidigare ”Porsiforsen”, insattes 1903 på trafik mellan Piteå och Vargön. Den skulle göra dagliga resor med mjölk och fisk till Piteå , med tilläggsplats vid Klappbryggan. Skeppare var förre postiljonen Frans Johansson.
1905 köpte ett konsortium med Rosviks och Trundöbor en passagerarbåt som fick namnet ”Rosvik”. Den trafikerade Piteå – Rosvik – Trundön och tog 50 passagerare. 1914 blev Amandus Lundmark, Porsnäs, ägare av båten som sedan en tid fortsatte sin regelbundna trafik.