Makarna Axel och Bernhardina Lundqvist i Håkansön, Norrfjärden hade beställt en orgel från Gefle Orgel- och pianofabrik.
”Dina”, som hon allmänt kallades, var duktig i både sång och musik.
För att få hem orgeln, som levererades per järnväg till Älvsbyn, tog Axel en träspark och gav sig av en vintermorgon för att hämta orgeln. På den tiden fanns det inga plogade vägar, så han hade att hålla sig till den tidens hästvägar. Färden startade tidigt på morgonen och gick via Holmträsk, Backträsk, Pålsträsk och slutligen Älvsbyn. En sträcka på drygt 9 mil tur och retur.
Han lastade sedan orgeln på sparken och återvände samma dag till hemmet i Håkansön. Axel ska ha berättat att det enda han förtärde på återvägen var en ”skett kaffekopp vart i bjöda opa i Nybyn”. Han drabbade då av ”kaffedarrn”, men lyckades på darrande ben ta mig hem.
Makarna Lundquist begåvades med sju barn – sex pojkar och en flicka. Samtliga uppnådde vuxen ålder. I dag är endast sonen Sten, född 1023, som är kvar i livet. Han är bosatt i Piteå och har arbetat inom Televerket.
Axel (1887–1975). Bernhardina ”Dina” (1893–1985) försörjde sig på jordbruk samt fiske.
”Dina” utbildade sig i sin ungdom till mejerska i Antnäs. Hon erhöll därefter tjänst som mejerska på mejeriet i Vissträsk där hon arbetade fram till giftermålet.
I mejeriet i Vissträsk, som numera är bygdegård, finns det en samlingssal som kallas Dinasalen, uppkallad efter henne, där hon spelat och sjungit.
Det kan även nämnas att ”Dina” på äldre dagar drabbades av i stort sett dövhet. Trots detta och att hon kunde spela efter noter fortsatte hon att spela upp i hög ålder.
Denna berättelse är nedtecknad vintern 2016 efter samtal med makarnas son Rune Lundkvist.