Min käraste vän Britta har fått somna in efter en tid av sjukdom, helvetessjukdomen cancer.
Hon har burit sin sjukdom med en enorm styrka, en tapperhet och levnadslust så stark. Jag tror Britta höll modet uppe hos oss allihop, lät hon pigg i telefonen när hon svarade blev man glad.
Det är så otroligt sorgligt att förlora en så kär vän, vi ha haft så många år tillsammans där vänskapen och kärleken till varandra växt fram av många av livets händelser, sorg, glädje, bekymmer, stora som små förtroenden och bara att få vara tillsammans.
Vi brukarde säga att vi var bra på att bara vara ihop, vila till exempel. Efter en arbetsvecka kunde vi vila ut oss hos varandra under en helg. Många är de helgerna vi åkt till varandra med våra pojkar och myst ihop.
Jag är så glad att jag har fått vara Brittas vän, hon har gett mig så mycket och jag har fått ge tillbaka. Vi har tröstat varann, gråtit, kramats, ord har varit överflödiga, båda visste vi ju att tiden var utsatt och begränsad.
Vi är många som saknar Britta, men vi ska hålla henne levande, kalla henne vid hennes namn, tala till henne som vi alltid gjort, inte ändra vårt tonfall, skratta som vi alltid gjort för hon har bara dragit sig tillbaka till ett annat rum, döden är ju bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Hon väntar på oss väldigt nära. Allt är väl.