Bönsöndagen
För några år sedan fick jag ett samtal som började med några mystiska flåsande ljud. Sen hörde jag ett ”Moffa”. Det var ett av mina barnbarn som kommit åt sin mammas mobil och återuppringnings knappen. Ett litet ord, ”moffa”, har fått mig att tänka tillbaka på den dagen, som något väldigt positivt. Helgens texter handlar om bön och om hur vi som Guds barn kan få tala med vår Far.
Bönen har någon sagt, är själens andedräkt. Det är ju svårare att hålla andan än att andas. När vi ber då andas vi in Guds närvaro in i våra och andras liv. Gud har skapat oss med längtan att söka hans ansikte. När vi ber, har Gud alltid tid med oss, han har inte telefontid söndag klockan elva, utan hans linje är alltid öppen. Han låter aldrig oss tala med en telefonsvarare eller att vi skulle mötas av en elektronisk röst som sa: ”Ni har nu plats nummer tio i kön.”
Hans linje är alltid öppen under dygnets tjugofyra timmar, alla årets dagar. Han känner oss alla vid namn och känner igen våra röster. Liksom mitt barnbarn kände igen min röst i telefonen och jag fick glädjen att höra ett enda ord ”moffa.” Så tror jag det är med Gud också, han gläds med oss, vill höra våra röster, vill umgås med oss, han är som en far eller mor som längtar efter att umgås med sina barn. Bo Setterlind har sagt, ”Var inte rädd att be, var inte rädd att be fel. Det finns en som rättar din bön.” Bönen är inte de många orden eller de rätta orden, nej bön är hjärtats samtal med Gud.
Ett enda ord ”moffa” fick mig att glädjas, ett enda böneord från dina läppar gläder din Gud.
En skön helg önskar jag dig!