Några av patron Hedqvist och hans söners, konsul Arvid och disponent Emil, närmaste män låter vi här träda fram. Personer som haft en betydande del i patronens framgångsrika affärsverksamhet, men agerat mer i skymundan.
Om patron Hedqvist har det sagts att han hade en klar blick och praktisk förmåga för affärsverksamhet, vilket bland annat gjorde sig gällande vid valet och anställande av dugande förmågor i sin tjänst.
När man läser gamla handlingar och tidningsnotiser framträder speciellt tre ”bolagsherrar” som samtliga hade bolagets bästa för ögonen. De spelade en mycket viktig roll i Hedqvists verksamhet.
De tre titulerades samtliga förvaltare. Det gemensamma för de tre personerna var inte bara titeln. De avled nämligen bara med några månaders mellanrum, år 1903.
Välsignad i fattiga hem
Om Piteåfödde Carl August Sundqvist sades det att han var en man av den hederliga stammen och som tog allas hjärtan, såväl överordnade som underlydande.
Det berättas att ett av de mest framträdande karaktärsdragen var att han ömmade för de små och hjälpbehövande i samhället.
–Huru ofta har inte hans namn blivit välsignat i fattiga hem, där hans givmilda hand delat med sig av en knapp nödtorft och där hans ankomst stundom hälsades med tårar av glädje och tacksamhet, noterades det i eftermälet om honom.
Sundqvist – son till en klockare – slutade skolan vid 13 års ålder, flyttade till Skellefteå och fick anställning som handelsbiträde. Efter en kortare tid återkom Sundqvist till Piteå och fick anställning i firman C.A. Winroth. Vid 23 års ålder lämnade han denna befattning för att tillträda en anställning som förvaltare vid Roka sågverk, ägt av Winroth.
Sundqvist fick därefter anställning hos patron Hedqvist som förvaltare vid Bergsviken sågverk. Sundqvist stannade där till 1873 då han av patronen erbjöds bli förvaltare för sågverket i Brännfors, Västerbotten. Där blev han i 32 år, för att 1895 dra sig tillbaka.
Han övertog då ett arrende i Åbyn, men på grund av sjukdom flyttade Sundqvist 1902 till Piteå, där han sedan slutade sina dagar 61 år gammal. Han hade då i 28 år varit gift med Hanna Högman från Piteå. Makarna hade tillsammans två söner, tre döttrar och en fosterdotter.
Började som nioåring
Öjebyfödde Axel Fredrik Markström fick redan vid nio års ålder sina grundläggande kunskaper inom trävarubranschen hos en farbror, inspektor C. Markström i Lillpite. Så småningom anställdes Markström som bokhållare vid Storfors vattensåg och erbjöds en därefter liknande befattning hos konsul C.A. Winroth. Patron Hedqvist fick upp ögonen för den driftige Markström och 1875 fick han överta inspektorsbefattningen vid Bergsviks ångsåg. År 1887 blev Markström förvaltare för Aktiebolaget Storfors. Den befattningen lämnade han 1895 för att sedan ägna sig åt att, i bolagets tjänst, svara för inspektionen av skogsverksamheten.
Han satt även i styrelsen för Aktiebolaget Storfors.
Hemkommen efter en inspektionsresa i Markbygden till bostaden på Kullen i Öjebyn drabbades Markström av hjärtproblem och avled i februari 1903. Han blev 54 år och efterlämnade makan Mariana Granström samt två söner och en dotter.
Markström hade även en del kommunala uppdrag.
–Enkel och flärdlös i sin vandel förstod han att tillvinna sig odelade sympatier, vilka växte fastar ju mera man kom till botten av hans personlighet och skådade det digna guldet i hans väsens innersta, skrevs det bland annat i minnesorden över honom.
Selfmade man
Den 11 september 1903 avled förvaltaren Oskar Lundqvist, Storfors, efter att ha drabbats av nervfeber. Han blev 55 år. Oskar Lundqvist var en av de personer i vilken Hedqvist tidigt såg en kapacitet och en stor duglighet.
–Oskar Lundqvist var en i ordets bästa mening selfmade man, skrevs det i minnesorden över honom.
Redan vid 22 års ålder anställdes Lundqvist som trävarufaktor och steg sedan snabbt i graderna. År 1876 utsågs han av patron Hedqvist till inspektor vid Brännfors sågverk och 1884 blev han förvaltare för Storfors ångsåg. En befattning Lundqvist hade fram till 1887, då han övertog förvaltningen av aktiebolaget Storfors omfattande skogsdomäner med dithörande göromål. En tjänst Lundqvist hade fram till sin död en septemberdag 1903.
–Den bortgångne kommer att lämna ett stort tomrum efter sig, särskilt i det bolag han ägnat sin livsgärning. Han var nämligen inte bara avhållen för sitt nit, sin ärlighet och plikttrohet i tjänsten, utan även för sin fasta och oskrymtade karaktör, sitt vänsälla väsen och den hjärtats adel, som präglade alla hans göranden och låtanden. Förmän och underlydande, vänner och bekanta, alla försäkra, att den ringe bondsonen, som kom att bekläda en så betydelsefull post i livet, var en god och ädel man. Och bättre eftermäle gives icke, anfördes det vidare i minnesorden.
Oskar Lundqvist var en av delägarna i Aktiebolaget Storfors, när det bildades 1883, och satt även i styrelsen för Storforskoncernen.
Sedan början av 1870-talet var han gift med Anna Erika Westerlund från Hortlax, i ett barnlöst äktenskap.
Oskar Lundqvist, hans maka och mor begravdes på kyrkogården i Öjebyn. När Hortlax fick egen kyrkogård 1917 grävdes stoften upp och överflyttades dit.