Margaretha berättar sina minnen
Den 10 december 2018 var det 104 år sedan min mamma Anna Bäckström föddes i en familj och var ett av tolv syskon. Hon fick redan som tioåring börja hjälpa till med att sköta olika släktingars barn. Det var ju en syssla som de flesta barn fick göra på den tiden under skolloven.
Hon växte upp och började utbilda sig i hushållsarbete vid Grans lantmannaskola. När hon slutade utbildningen började hon arbeta på Nybergs matsalar, men efter en tid där fick hon plats hos min farmor som behövde hjälp i hushållet där det fanns tolv barn. Min pappa var ett av dom och det blev parti mellan dom. Dom trivdes med varandra och så skapade dom tillsammans Svartuddens festplats i unga år. Dom började med två tomma händer men var arbetsamma, jobbade jämnt och anläggningen växte och blev den första och största festplatsen i Piteå. Det var på 30-talet. Dom delade upp sysslorna så pappa skötte om att anställa personal som jobbade med parkarbete och anställning av artister. Medan mamma jobbade tillsammans med personalen med allt jobb inomhus. Det var så stort att dom var tvungna att anställa stor personal för det var så mycket jobb med att sköta anläggningen. Vi hade så fin personal som alltid ställde upp när de behövdes, och fast det var så primitivt på den tiden var det ingen som klagade på något utan alla gjorde sitt bästa. För anläggningens skötsel kunde ingen anmärka på.
Vi hade en stor rund blomprydnad som stod nära dansbanan. Den bestod av stora stenar som omgärdade blommorna. Dessa stora stenar skulle hållas rena från jord så mamma stod och skurade dom. Det var ju ett stort arbete och hon var gravid men hon ville att det skulle vara perfekt så hon aktade inte att jobba in i det sista, dagen efter födde hon min äldsta lillebror, och det kan man säga var en stor bedrift.
Efter något år födde hon två pojkar som dog som spädbarn, hon födde sammanlagt sex barn. Min syster, som hon heller fick behålla, dog innan hon fyllt 60 år. Sist av alla föddes en pojke som fortfarande är i livet, så det är bara jag som är äldst och min bror som är yngst kvar i familjen.
Pappa jobbade så hårt att han bara blev 67 år, hjärtat orkade inte längre. Tänk vilken stor familj vi skulle ha varit om alla hade funnits kvar.
Mamma blev ju lämnad ensam, men eftersom hon var en hemmets kvinna och var bra på att klara sig själv och levt ett strävsamt liv levde hon ensam resten av sin levnad och hon lämnade oss när hon var 98 år. Så efter att ha varit åtskilda i 40 år träffades pappa och mamma igen.
Mamma älskade julen så när jag kom hem till henne var det som att komma in i en värme, hennes hem var dekorerat med julprydnader som hon delvis gjort själv, dom var mycket välgjorda och vackra för hon hade mycket goda händer.
Inga lån togs när pappa och mamma skapade anläggningen för den betalades med egna pengar. När mamma gick bort lämnade hon barn, barnbarn och barnbarnsbarn efter sig.
Jag har skrivit berättelsen under rubriken "Det strävsamma paret".