Anna och Sven Bäckström var mina föräldrar. Först ska jag berätta om mamma, hon föddes 1914 i Roknäs som ett av 12 syskon. Hon fick tidigt börja arbeta när hon var ledig från skolan och när hon hade sommarlov. Arbetet bestod av att sköta släktingars små barn, då var mamma bara 10 år. Hon fick hjälpa till i hushållet i den mån hon klarade av det.
Efter skolan gick hon på Grans hushållsskola och en tid därefter på Nybergs matsalar. När hon blev äldre fick hon anställning hos min farmor i hushållet, hon behövde hjälp, för i den familjen fanns 12 barn i olika åldrar. Farfar var ofta borta på sjön för han var sjökapten och ibland var han hemma tillsammans med familjen.
Där träffade mamma pappa och så småningom blev de ett par, år 1935. I äktenskapet föddes sex barn, jag föddes först, sedan fick hon 3 pojkar som dog som spädbarn. Efter det fick hon en flicka som levde tills hon var 60 år, hon dog i cancer. När hon fötts fick vi en bror, ett riktigt sladdbarn, jag var 20 år när han föddes. Han utbildade sig till distriktsköterska och bor nu i Stockholm.
Pappa drev även en revisionsbyrå, mamma skötte om allting tillsammans med personalen på Svartudden med göromålen som skulle göras inomhus, för vi bodde där på somrarna, eftersom pappa och mamma skapat Svartuddens festplats
Året var 1934. Det var Piteås första plats för nöjen och badplats med olika redskap att träna på. Pappa brukade skicka prover till ett laboratorium för att kolla badvattnet och han fick till svar att det var nästan drickbart, så rent var det.
Medan mamma skötte om göromålen inomhus satt pappa och engagerade artister både från USA och från orten. De mest kända artisterna på den tiden fanns på Svartudden. Ordningsvakter och utomhuspersonal arbetade där för att det skulle vara snyggt och prydligt.
Området var inplankat med öppning för gäster, och så fanns det en liten öppning för oss, för vi hade storstugan som vi bodde i under sommaren där. När pappa började bygga festplatsen var mamma inte den som aktade sig för att ta i med arbetet som följde med etableringen. Hon såg till att allt klaffade i fråga om det som hörde till arbetet med middagar, vigslar, bröllop och andra fester, med hjälp av anställd personal.
En tråkig händelse skedde i november 1954 då restaurangen brann ner. Efter det använde vi området som sommarställe för familjen och mina gudföräldrar. Vi bodde i varsin stuga och umgicks flitigt.
Pappa dog 1970 endast 67 år gammal, men han hann ändå vara med på dop kalaset för min yngre dotter. Mamma hade ställt till fest i storstugan och alla som bodde i stugorna och även andra släktingar var bjudna. Det var som man säger fullt hus.
Mamma var även duktig i handarbete och hade som hobby att göra tomtar, hon hade gjort flera hundra. När november närmade sig började hon pynta hemmet med julsaker, hennes kök var pyntat från golv till tak, det var som att komma in i en sagovärld. Man kände värme när man kom in i denna värld. Hon hade mycket goda händer och var en riktig tomtemamma för hon trivdes med att julpynta. Pappa och mamma drev kioskrörelse också, där var mamma också med och arbetade, vi hade även personal anställd där.
Hon fick ett långt arbetsamt liv, hon lämnade oss efter en tids sjukdom i sorg och saknad år 2013, hon blev 98 år.