De bodde på Prästgårdsgatan 59. En broder till henne var min pappa och dessa syskon höll ihop som ler och långhalm i alla väder. Föräldrarna till alla dessa barn var min farmor Ida och farfar Karl Johan Bäckström.
Faster Svea utbildade sig till småskollärare på lärarinneseminariet i Öjebyn. Efter utbildningen fick hon anställning i Tväråselet, ungefär två mil norr om Älvsbyn, och där träffade hon sin man Hjalmar Öberg som tillsammans med sin broder Johan ägde Älvsby sockens största hemman. Det blev så att farbror Hjalmar och faster Svea gifte sig och bosatte sig i Tällberg där farbror Hjalmar bodde och hade sitt hem.
Det var en stor bondgård med tillhörande uthus där han hade sina djur och allt som hörde till en riktig bondgård. Så faster Svea blev en riktig bondmora som dessutom födde sju barn. Samtidigt som hon skötte om hemmet och barnen jobbade hon som lärarinna i Tväråselet.
När barnen växte upp fick de också börja hjälpa till i hemmet. De fick lära sig att mjölka och annat som hörde djurskötseln till, men det mesta föll ju på faster Sveas lott. Korna skulle ju fodras och mjölkas innan hon cyklade till skolan och där hon arbetade. När skoldagen var slut åkte hon hem och där väntade hushållsarbetet och skötseln av barnen. Ibland lejde hon hjälp av en kvinna. Korna skulle ju också mjölkas och det var ju som så på den tiden att det var kvinnogöra
På hösten skulle det bakas tunnbröd och då brukade hon få hjälp av en bagarkvinna. Då hjälptes faster Svea och bagerskan åt och sedan förvarades brödet i en stor förvaringslår som fanns i ett särskilt hus som kallades magasinet. I låren bredvid förvarades kornmjölet som malts av kornet som skördats på kornåkern. Utav mjölet bakades bröd som användes till exempelvis palt.
I magasinet stod även separatorn. Där separerades mjölken som mjölkats efter att den silats i samband med mjölkningen. Då fick man fram både mjölk och kärngrädde till det hemkärnade goda smöret som efter tvättning och saltning skulle paketeras. Överallt skulle faster Svea vara med och övervaka detta med hjälp av äldsta flickorna som nu blivit så pass stora att de klarade av detta.
Magasinet var så stort att det var uppdelat i två rum. Det var möblerat med några utdragbara soffor vilka användes som sovrum om sommaren.
När någon av faster Sveas kolleger var sjuk ställde hon upp och åkte hem till dem. Då packade hon ner skolgrejer för att hjälpa till med att undervisa väninnan som också hade barn i skolåldern. Hon hade alltid något av sina egna barn med sig. Hon var alltid där några dagar och arbetade med undervisningen samt att hon hjälpte kollegan med de hushållsgöromål som behövdes.
När hon gjort sitt arbete där åkte hon hem för att ta hand om de saker som behövdes göras medan hon varit borta. Hon hade visserligen fått hjälp av sina äldre barn, men det var mycket som hon måste göra själv. I skolan hjälptes lärarna åt att sköta skolarbeten medan hon hade varit borta, men när hon kom tillbaka var många saker ogjorda.
Hon tog hem läxböckerna från skolan och satt uppe på kvällarna och rättade läxor. Hon skulle ju ha dem klara till nästa dag då hon arbetade i sin egen skola i Tväråselet.
Hösten kom och med den började slakten av djuren; grisen och en del kalvar. När slakten var färdig skulle köttet tas om hand, styckas och konserveras. Det var ett drygt arbete, men när det var gjort och alla burkar med kött burits ner i källaren, där det förvarades, var faster Svea ganska utarbetad. Men då fick hon vila en stund innan nästa jobb började. Kläder skulle lappas och lagas, tvätten skulle tas om hand och då brukade en kvinna komma och hjälpa till.
Vattenvärmaren stod i lidret. Där tvättade man efter att ha fått hjälp av farbror Hjalmar och några av de äldre barnen att bära in vatten från brunnen som stod strax utanför ladugården. Han hade även huggit ved för uppvärmningen av tvättvattnet. Tvätten tvättades, sköljdes den nere i bäcken som rann förbi huset och hängdes på tork. Sedan skulle den manglas och strykas och det var ju också ett drygt arbete. Faster Svea var en fantastisk kvinna. När man öppnade dörren till linneskåpet låg lakanen, handdukarna och örngotten i prydliga rader på hyllorna i en god ordning – och det var ju också faster Sveas verk.
Familjen hade också eget kraftverk som drevs av vattnet rann gick förbi huset. Ovanför hemmanet låg en sjö som hette Isträsket och som rann ner i Piteälven efter att ha passerat Tällberg och andra ställen innan den passerade Älvsbyn.
Tvärs över bäcken hade de en damm där älvvattnet samlades innan det rann ut i bäcken där dom hade byggt kraftverket. En bred träspång var byggd tvärs över älven så att man kunde komma över till andra sidan bäcken där själva maskinen till kraftverket stod. Det var inbyggt i ett särskilt hus och där allstrades elströmmen, som försörjde gården med den el som behövdes.
Jag minns att vildhallon växte utanför boningshuset. Faster Svea brukade plocka hallonen och sen kokade hon saft på bären. Då hon skulle bjuda på något riktigt gott tog hon en hink och gick på träspången över bäcken till en kallkälla. Där hämtade hon kallkällevatten till den hemkokta saften. Godare saft finns inte att få.
Man kan tro att faster Sveas familj var isolerad eftersom bara två familjer bodde i Tällberg. Familjerna bestod av bröderna Öbergs familjer, men faster Svea var mycket social genom sitt yrke. Ibland på sommaren, när hon var ledig från skolan, höll hon syförening för alla sina grannkvinnor. Dessförinnan hade det bakats och städats. Jag ser än i dag förmför mig när hon kokar anisbröd i hettan av järnspisen.
Hon svettades av värmen så glasögonen immade igen, men hon jobbade på ändå. Inte bara anisbröden skulle kokas, det skulle vara många sorters kaffebröd också. Allt detta gjorde hon. Man måste beundra henne för detta. Hon bjöd in alla sina kolleger och bondkvinnor till detta kalas och det var många som träffades hos faster Sveas syförening.
En kväll när hon lagt sig kallade hon på ett av barnen. Hon sa att skrivböckerna som låg på bordet skulle flickan ta med sig till skolan dan därpå. Men flickan sa: ”Ska inte mamma skola i morgon”. Hon fick till svar: ”Man vet aldrig”.
På natten somnade hon in och vaknade aldrig mer. Det var den 10 december, på mammas födelsedag. Det var mycket tråkigt på alla sätt eftersom de varit bästa vänner.
Hon blev bara 48 år.
Jordfästningen skedde i Älvsby kyrka som var fylld till bredden av folk.
Jag minns pappa när han stod ensam vid kistan, iklädd frack, och höll det vackraste tal jag någonsin hört. Hon var ju hans älsklingssyster som nu var ju borta för alltid.
Vila i frid!