Sin första tid, innan flytten till Piteå, tillbringade Agnes Wida på Allmänna barnhuset.
I förlossningsjournalen finns dock antecknat att modern var 21 år och ogift. Barnet döptes sedan av en präst Löfgren.
Senare uppgifter berättar att hon hörde hemma i Jakobs församling.
Under tiden i Piteå, i början av 1900-talet, läggs efternamnet Broman till.
Syftet med barnhuset var att som välgörenhetsinrättning, oavsett samhällsklass eller ekonomiska förhållanden, bland annat vårda barnaföderskor under deras barnsängstid. Dit kom mödrar inte bara från Stockholm utan från andra delar av landet, för att föda sitt barn
Där garanterades kvinnorna rätten att föda anonymt för att undgå den skamstämpel som normalt tillföll ogifta mödrar under denna tid .
Rent praktiskt hade många ogifta kvinnor det svårt att själva försörja sig och ta hand om sina barn.
Det fanns också en tid när kyrkan protesterade mot anonymiteten. Ja, prästerna vägrade att begrava de mödrar som avled under förlossningen. Mödrarna fick valet att skriva sitt namn på ett förseglat kuvert, som öppnades om hon avled under förlossningen och det därför blev nödvändigt med en begravning.
Anledningen till att familjen Lindholm tog Anges Wida som fosterbarn framgår inte. Men vid den här tidpunkten var tusentals barn utackorderade runt om i landet. Noterbart är att när Agnes Wida föddes var vartannat barn i Stockholm födda utom äktenskapet. De flesta av dessa lämnades bort.
Så fort det ansågs lämpligt utackorderades barnen till väl vitsordade personer, helst på landet, mot en viss ersättning.
När ett barn lämnades till Barnhuset sågs mor och barn i regel för sista gången. Många barnhusbarn har senare i livet kommit tillbaka till arkiven för att om möjligt ta reda på vem deras mor var.
Läroverkslärare Lindholm, som hade sina rötter i Linköping, var gift två gånger. I första äktenskapet som ingicks 1870 fick han i Linköping sonen Ingemar Valdemar, som föddes 1872. Han blev änkeman 1881 och gifte om sig i maj 1883 med 16 år yngre Vilhelmina Maria Marguerite Francke, bördig från Nenshätel, Schweiz.
Då var sonen Vilhelm Ferdinand Valdemar på väg. Han föddes i december samma år . Två år senare föds Karl Gustaf Edmund.
Idel män varför Agnes Wida blev ett tillskott på kvinnosidan i barnaskaran.
Under den här tiden fanns också, vid olika tillfällen, pigor i familjen, Johanna Berglund, Viktoria Josefina Holmqvist och Hilma Alvina Flodström.
Familjen bodde under en tid på Tröskloggärdet, på Berget i Piteå.
I februari 1900, inte fyllda 18 år flyttar Agnes Wida till Luleå och är där piga hos handlanden Johan Fellenius, bördig från Råneå, och hans hustru Amalia, född Sundbaum.
Därefter flyttar hon ganska snart vidare till Sundsvall, för att sedan fortsätta livsresan söderut.
Fostermodern avled i Piteå 1905 och året därpå avlider fosterfadern läroverksadjunkten Karl Valdemar Lindholm.
Barnhemsflickan med nummer 1210, som kom till Piteå som 10-åring, avled i Stockholm 1974. Hon blev 92 år och bar då efternamnet Jansson. Hon är gravsatt på Skogskyrkogården.
Under livsresan ingick hon äktenskap, med det upplöstes redan 1932.