Jag var 12 år och surrade om att få följa med på denna resa. Det skulle bli ett äventyr att få vara med. En höskrinda lastades samt ett par säckar havre, sedan en träkista med olika verktyg, en säck med säng- och gångkläder. Det var det som blev ett lämpligt lass för hästen. Morgonen därpå kom Hjalmar från Lillpite med ett liknande lass. Jag fick sitta bredvid min far på en hösäck längst fram på foran. Jag var välklädd med nya vadmalsbyxor och torrt starrhö i näbbskorna, så frysa behövde jag inte. Om det blev enformigt var det bara att ta en promenad bredvid lasset. Resans längd skulle bli ungefär 3,5 mil enkel väg. Vi tog Kolervägen när vi åkte, hemresan användes Storsundsvägen. Väglängden var nog ganska lika.
Annorlunda ekorrjakt
Vi passerade Åträskdammen upp mot Kallkällselet. När vi passerat Keupan och kom ut på en större myr blev det ekorrjakt på ett annorlunda sätt. Två ekorrar sprang över vägen och upp i en liten tall precis vid vägdikets bakkant. Nu vaknade jaktinstinkten hos morbror Hjalmar. När vi stannat tog han en yxa och högg en långsmal björk, det blev vapnet. Han siktade noga och drämde till den ena ekorren mitt i skallen, med ett önskat resultat. Han blev därmed ägare till ett vackert ekorrskinn, utan något kulhål som reducerade priset.Resan fortsatte upp mot Kilberg, där stannade vi hos Ernst Lindgrens för att luncha från den medhavda provianten och det obligatoriska kaffedrickandet samt hästarnas vila och mat. Sedan passerades Kilbergsheden, Ersträsk och Strömnäs för att på eftermiddagen nå Koler. Där blev det åter en paus och ett besök på Ljungqvists cafe. Här beställdes kaffe, mjölk och bullar. När vi fått in våran förtäring kom som av en händelse byns lanthandlare in i lokalen. Han hade fått syn på två hästskjutsar utanför och passade på att komma in. Han hälsade med att skaka hand och beklagade att han inte kommit en aning tidigare, då skulle han ha bjudit på kaffe i sin affär, som han rekommenderade till matleveranser för skogsarbetarlaget under vintersäsongen.
Lyckoträsk nästa
Efter kafferasten fortsatte resan upp till Lyckoträsk. Bostaden var ett vanligt bostadshus med ladugård som stod ledigt. Huset ägdes av Reinhold Andersson (en Knöus Reinhold). Vi började med att bära in ved och göra upp eld i järnspisen. Sedan blev jag eldvakt, medan far och Hjalmar gick ut och lastade av höskrindorna och de andra sakerna vi hade med oss. Hästarna hade ställts in i ladugården. När allt detta var avklarat kom matsäcken fram för en behövlig middag. Bäddningen avklarades och jag fick mig en översäng tilldelad. Vi fick även besök denna kväll, det var bybor som undrade när skogsavverkarna skulle komma och sätta igång. Detta skulle bli efter trettonhelgen. En av besökarna hade en hälsning med sig hemifrån om en eventuell mjölkleverans till matlaget.Dagen efter skulle hemresan starta. Denna gång körde vi över till Storsundsvägen och åkte neråt över Persberg, Tällträsk, Grundsel, Åträsk och åkte ner till Yttersta. Alla dessa byar var välbefolkade under dessa år. Det berodde på att det var skogsarbetet som var den huvudsakliga sysselsättningen som stod till buds. Därmed var denna resa avklarad, ett litet minne och äventyr för en tolvåring.