Fjärde söndagen efter trefaldighet
Matteus 7:1-5
Att inte döma är dagens rubrik. Kan ju vara passande när Piteå Summer Games pågår i helgen. Till denna cup behövs många domare på fotbollsplanerna. De har till uppgift att se till att de regler som gäller verkligen följs. Till dem kan man ju inte säga ”Döm inte!” Hur skulle det se ut? I den bästa av världar skulle det ju förstås inte behövas några sådana domare. Och nog har det hänt mig mer än en gång att jag höjt något ögonbryn, kanske skakat på huvudet och muttrat: Men var bollen verkligen inne? Som om jag kan veta bättre än domaren.
Från min synvinkel kanske det var på ett sätt men domaren såg från rätt håll. Att inte döma, att inte kritisera domaren eller andra. Men det där med att inte kritisera. Ska vi aldrig göra det? Profeterna var ju rätt bra på att kritisera en gång i tiden. De påpekade allt som oftast folkets och härskarnas felsteg och dumheter. Fast de var ju profeter. Det är ju inte vi. Fast det kanske skulle behövas lite fler profeter. Idag. I samhället. Några som visar på vad som är fel och synd i samhället idag. Att missa målet – det är vad ordet synd egentligen betyder. Och att missa målet – det vore ju synd om man gjorde det. I alla fall målet att älska sin medmänniska som sig själv. Den domen avgör Gud om vi lyckats med. Fotbollsmålet, om det gick i mål, det avgör domare som utifrån sin position gör sitt bästa. Och vi andra vi får heja och tjoa men inte fälla domar och negativa kommentarer. Det är inte vår sak.
Gud, hjälp mig att inte kritisera och döma andra utan se dig i varje medmänniska jag möter. Amen.