Tema: Den heliga Anden
Bibeltext: Apostlagärningarna 2: 7-11
Jag har just kommit hem från en resa till den vackra staden Wien. Fråga mig någon gång så ska jag gärna berätta om den. Det är märkligt att resa. Ett främmande rum blir ens ställföreträdande hem för några dagar. Man slöar eller aktiverar sig, allt efter ens behov. Jag hann bl.a. med ett besök i Svenska kyrkan i Wien – skönt att höra lite svenska talas. Mot slutet hinner man också längta hem och gruva sig för hemresan – både för själva resandet och för hemkomsten till vardagen.
Vad många tankar de ska ha burit på, de som var med på den där pingstdagen i Jerusalem för länge sedan. Många var förvånade och kanske rent utav bestörta. Det var inte för det här de hade kommit till staden. De ville fira påsk och pingst på traditionellt sätt. Inte var de beredda på att bli påhoppade på gatan av ett gäng okända män som till på köpet talade till dem på deras eget språk. Och vad talade de om? Jo om ”Guds stora gärningar”. Vad ingick i det paketet den dagen vet vi inte säkert, men det borde till stor del ha varit sådant de redan kände till och trodde på, eftersom Petrus i fortsättning på den här berättelsen får tala till dem om Jesus och det som hänt genom honom.
Tänk om Gud möter dig på samma sätt idag: genom kända ting eller omständigheter men på ett oväntat sätt, eller genom oväntade människor. Allt för att lära oss något nytt om Jesus Kristus. Eller för att på nytt och på nytt lära oss om honom.
Be med mig med orden från klosterön Iona: ”Möt mig nu som den jag är. Håll mitt hjärta nära dig. Gör mig till den jag ska bli och lev i mig”.