Är jag ett fosterbarn?
- Är jag ett fosterbarn?
- Män hur kan du tro hä, sa mor häpen.
-A Magga få mycke godare choklad den är som ljusbrun, sa jag och mindes med välbehag den gång jag hade fått en kopp hos Bergvalls.
- Ja hä är väl grädd’n öte, upplyste mor litet tankspritt.
- Kan ja få hä åkså? Sporde jag.
- Jadå, no ska dö få hä nån gång.
-A Valles Britta hon få röktkötte på sina smörgåsom å ja ha en nå, försökte jag ytterligare.
- Vi ha et rå vä pålägge varje da, döm ha ju koen å grisa att smöre kråse vä, ironin hördes tydligt. Kände hon sig förmindre än Essmans? Jag förstod inte riktigt vad hon menade.
- Ivars barna få delikatessbröde öte choklad’n, envisades jag.
- Dö få ju bakelser hos a Henny så no ha du nå å vara glad för å, tröstade mor.
- Jåå, ja ha et nå tandvärk, suckade jag.
- När ja var lit’n fick ja dra ut alla tänder, mumlade mamma.
- Hä var väl bara bra, sa jag och tyckte min mor var märklig.
- Då slipp man ju tandvärken.
- Ja du få väl se när du bli vux’n va du tyck, föreslog hon. Hon gick fram till fönstret och drog ner rullgardinen, vände sig till mig
- Hörd du vargen som yle i går kväll Gunnel?
- Jåå
- Ha dö bårste tändren och tvätte dä. Ja ska gå ut med slaskhinken?
- Jåå, go natt.
Lördagen började med en kopp choklas med grädde i och ost och korvsmörgåsar. Grädden var skummad ur mjölken som stått över natten.
- Gu va gott, häjn vill ja ha varje da!, undslapp det mig medan jag njöt i fulla drag.
- Hördö i kväll ska jag å a Astrid på Öholm å du få vara hos farmor, sa mamma.
- Bara et a Mirra klös mä, farmors katt är så ilak.
- Du bö ju ett ta öte katta, tyckte mor.
- Då kan ja mala kaffe åt farmor och sop gålve. Vi barn tävlade jämt som först hann mala och i dag är det min tur att vinna.
- Å Mirra bruk skit ine farmors säng. Åsså ha hon en snusdosa å, som hon he parfym ine å så dra hon opp hä ine näsan. Å så nys hon. Ja ha fått snuse, hä är bra för hälsa säj farmor. Gott var här då et, sa jag med eftertryck.
När kvällen kom och det var läggdags villa jag hellre vara med mina kusiner, som bodde i ett alldeles nybyggt hus med innetoa. Ingen som kunde nypa en i rumpan som på utedass. Huvva va man gruve sä ibland, särskilt om vintern. Stilla och lugnt smög jag över rummet i den lilla stugan och över gräsmattan in till gemenskapen hos mina kusiner.
- Farmor ha sagt att ja ska gå hem, sa jag med min mest trovärdiga röst stint stirrande ner i golvet.
- Nu ha gumma blive åderförkalkad, sa Ivar du får väl ligg hena då i natt.
Det var en flicka med mycket dåligt samvete som försökte somna den kvällen. Jag hade ljugit på min rara
farmor Hilda. Det sveket har jag aldrig förlåtit mig själv.
Tiden gick och en dag var det sommar igen. En av min mors arbetskamrater hade hyst in sin dotter Ingers cykel i bodan över vintern, men just varit och hämtat den för några veckor sedan. Ett ärende till bodan gjorde mig uppmärksam på att det fortfarande fanns en damcykel där.
- Ha Syrena lämna cykeln i alla fall?, frågade jag.
- Nä de dena är en alldeles speciell cykel, sa mamma och såg lite lurig ut.
- Men säj då, vems är hä?, sa jag otåligt.
- Ja hä är ju den 2 juli i da och då vet du väl vem som fyll år eller hur?, sa hon. Vi ska göra en tårta också.
- Oj mamma, är hä min? Ha ja fått en egen alldeles ny cykel, bubblade jag fram.
- Jåå ta där nu en tur få vi se om sadeln är lagom hög, mamma log belåtet över min glädje. Hur hade jag kunnat tro att jag var ett fosterbarn? Jag for iväg över diket mot Unden’s och ut i vida världen.
- Hej Folke och Astrid ja ha fått en ny cykel!
- Den är röd och fin ropade Folke och skrattade. Gråhunden Jack for upp som en projektil och slog följe med mig.
Om jag inte blivit hungrig hade jag väl cyklat än.
Så jobbar vi med nyheter