En älva springer med lätta steg, hennes spröda små vingar torkar i solen, en liten älva är född. Hon flyger från blomblad till blomblad med ett porlande skratt, grodorna kväker var försiktig du älva lilla.
Tillsammans med fjärilarna hon dansar och svänger med sitt sagospö.
Stjärnor i olika färger flyger genom luften och en doft av lavendel sprider sig med vinden.
Forsen ryter i månskenets glans och vattendroppar i regnbågens alla färger flyger så lätt för att möta månens glada mun.
Trollen sitter på rad för att höra en vaggvisa så klar att natten blir till dag. Vitsipporna blandar sin ljusa stämma med blåklockornas klang och vargen ylar mot bergtoppens brant. Skuggorna dansar en sällsam dans mellan granar och tallar du hör ett skratt från en skatan som bygger bo på en gren i sagoskogens land.
Tillsammans dom sprider glädje natt som dag, mellan näckrosor och tistlar dom yr omkring. En snigel som i sakta mak tar sig fram genom barr och sten, till höger går en myra. En hare ligger sträckt vid boet, paltar tumlar omkring vid hennes sida. Vid vägens slut räven har sin lya där prasslar det och gnyr. Älvan har svingat sitt sagospö och med hjälp av forsen dom väcker alla till liv, laxen hoppar och leker, den vill upp inte ner. Masken gräver gångar i jorden mellan sorken och grävlingens vardagsrum.
Alla vill vara med och väcka den jord som i vinterdvala nyligen låg, så att människor får ro och kan njuta av det livet ger.
Som en saga jag berätta hur vackert vi har, så att flera kan landa bland sagolandets blad.