Alf Lundberg, Piteå, hedersmedlem i Neuroförbundet, har avlidit 78 år gammal.
Alf var under många år aktiv på alla nivåer inom Neuroförbundet, tidigare Neurologiskt Handikappades Riksförbund, NHR.
Han och hans fru Alice startade NHR Piteå 1982 tillsammans med ett annat par, som också hade ett barn med funktionsnedsättning. Till att börja med var föreningen gemensam med RBU, Förbundet för rörelsehindrade barn. Samarbetet uppmärksammades som ett positivt initiativ och nytänkande, men några år senare gick föreningarna trots allt var sin väg.
Alf valde att fortsätta sitt engagemang inom NHR. På våren 1983 blev han invald i förbundsstyrelsen, där fick han medlemmarnas förtroende att vara kvar till 2003. Då valde han själv att avgå.
Istället blev Alf vald som sammankallande i förbundets valberedning, ett uppdrag han åtog sig under två kongressperioder till 2003.
Som den föreningsmänniska han var, hade han dessutom en rad andra uppdrag för både förbundet, och för samarbetsorganisationen HCK , nuvarande HSO, Handikappförbundens samarbetsorgan.
Han fortsatte också med politiska uppdrag efter sin aktiva tid inom Neuroförbundet och var vid sin död fortfarande aktiv i Piteås kyrkopolitik.
Till sin profession var Alf under större delen av sitt liv arbetsförmedlare och vägledare. Det blev han efter omskolning från sitt första yrkesval som konditor. Ett yrke som han började vid 13 års ålder med att skrapa bakplåtar, för att så småningom arbeta sig upp till att få mästarbrev. Vid 29 års ålder fick han dock mjölallergi och började istället på arbetsförmedlingen.
Trots alla sina uppdrag hade Alf tid för ett starkt engagemang för sin familj. Och han älskade att fiska, gärna utefter Pite älv med husvagnen som bas. Han ägnade också en del tid åt hemslöjd, vilket gladde många som fick en kniv med ett vackert knivskaft av renhorn eller en väl svarvad kåsa i trä.
Alf hade många medlemmars förtroende, då han var en uppskattad person att prata med. Han var också angelägen om att de uppdrag han åtog sig skulle ge resultat. Han hade förmågan att kombinera en mjuk framtoning som en bra lyssnare med att trots allt ha klara och tydliga åsikter.
Hans djupa engagemang för sina medmänniskor och viljan att förändra saker och ting till något bättre, var något alla han mötte noterade och respekterade. När han tog upp en fråga och argumenterade hade han alltid väl underbyggda argument. Och han gav sig inte heller i första taget när han hade bestämt sig.
Tomrummet efter Alf Lundberg är stort. Men tacksamheten för all tid och engagemang han la ner för att förbättra livsvillkoren för sina medmänniskor lever kvar länge.
Våra tankar går särskilt till hans familj makan Alice, barnen Tomas och Eric med övrig familj.