men måste inte
förbli liggande.
Livet består av
en enda lång frånvaro
av en människa
som för länge sedan gått.
Till sorg blev minnet givet,
på ändlösa vägar
blev du min ensamhet
och hela livets längtan
blev du
intet gör ont
som du.
Sorgen blir till mörker
en stilla fläkt
ur de djupa suckarnas
andetag.
Nu är jag vaggad
av ljusets flod
fram till en vila.
Gåtfullt djupa
är de stunder
när jag mot stjärnorna ser
och jag är aldrig
ensam mer.