Här böjde sig en gång sädesfälten för vinden

Från odlingarna på Källboområdet har viktiga rön spritts till den jordbrukande delen av befolkningen i syfte att få fart på jordbruket i den nordliga landsdelen, som vid den här tiden ansågs som mer eller mindre efterblivet, i en tid då industrialiseringen börjat komma igång och stora mängder livsmedel importerades söderifrån.
Kulturväxter
På Källboområdet i Piteå  – som då låg långt ute på landet – odlades en tid, på försöksfält, kulturväxter som råg, korn, havre, baljväxter och gräs. Allt knutet till det jordbruk som drevs på området, där huvudbyggnaden  – om än i något omstöpt form – är vad som bevarats.
Den tidens ägare kunde blicka ut över vida åkrar och ängar med lador och med Pitefjärdens vatten på avstånd.
Egendomen Källbo, ursprungligen uppförd som sommarbostad åt Zacharias Häggbom för att sedan bli permanentboende och lantbruksegendom, förvärvades av Piteå stad för 175 000 kronor år 1959, där den totala arealen då utgjorde drygt 8 000 kvadratmeter. Stadsfullmäktige klubbade då att huvuddelen av området skulle bli ett A-område, det vill säga park. Den gamla huvudbyggnaden på Källbo ingick i det stora köpet. Byggnaden och stora delar av marken avyttrades sedan av kommunen.
Gagna jordbruket
Växtbiologiska anstalten grundades i Luleå, 1894 som en institution, efter en donation. Det gav möjligheter till omfattande försöksverksamhet, samtidigt som det var frökontrollanstalt, för att gagna jordbruket i norr. Försöksverksamheten födde försöksgårdar i Alträsk och Sunderbyn och även försöksfält, som exempelvis Källbo i Piteå. Genom verksamheten kunde sedan nya rön för jordbruksdriften spridas.
I slutet av 1930 talet omorganiserades verksamheten, som då förstatligades.
Om verksamheten på Källbo finns bland annat berättat i en tidningsnotis 1910. Detta i samband med en demonstration på försöksfältet. Ett 40-tal jordbrukare hade då samlats. Initiativtagaren till Västbiologiska anstalten, riksdagsman Paul Hallström, inledningstalade och agronom Eriksson undervisade mera utförligt om kulturväxterna som odlades på försöksfältet.
De församlade jordbrukarna fick bland annat veta att för ladugårdarnas avkastning var det av stor betydelse att odla av baljväxter, ett äggviterikt sädesslag som delvis kunde ersätta de dyra foderkakorna.
– Demonstrationen av det vackra fältet räckte en och en halv timme och var både lärorikt och intressant, rapproterade tidningen Norrbottens Posten.
Paul Hallström, Umeåbo till börden, var under en tid föreståndare för växtbiologiska anstalten i Luleå, sekreterare i länets hushållningssällskap, inspektör över lantbruksundervisningen i Norrland, inspektör över rikets frökontrollanstalter, professor, statsråd och chef för jordbruksdepartementet. Han var också en tid landstingsledamot i Norrbotten och stadsfullmäktigeledamot i Luleå.
Västbiologiska anstalten växte fram i en tid då korn var huvudsädeslaget och det mesta av kreatursfodret hämtades från naturliga ängar och sommarutfodringen var baserad på bete i skog och mark. När nästan allt arbete utfördes med handredskap och skäran var i allmänt bruk.
Hallström drev en intensiv propaganda- och upplysningsverksamhet, såg till att det anordnades kurser för jordbrukare omväxlande med utställningar och jordbrukardagar och medverkade till att driva fram andelsmejerier, hållande av stamtjurar och att kontrollföreningar bildades.
Han hade lätt för att övertyga och få folk med sig. Det uppges att inte mindre än 5 966 försök bedrevs i olika delar av länet. Världens första köldlaboratorium för sädesväxter kom för övrigt till stånd genom Hallström.
Frikostig donator
Egendomen Källbo var inte den enda tjusiga trävillan i området. En bit, på platsen för den i dag utvidgade kyrkogården i Piteå, låg en annan vacker trävilla. Den så kallade Selanderska villan. Den försvann i samband med kyrkogårdsutvidgningen. Den som sist bodde i huset var Odal Bergström, som hade handelsträdgård och även skötte om planteringarna på kyrkogården.
Villan tillhörde först konsul Axel Selander, under många år var verksam som skeppsklarerare i Piteå.
Byggnaden uppfördes troligen någon gång under 1890-talet.
En tidningsnotis berättar att villan en sommardag 1915 utsattes för ett nidingsdåd. Någon hade med dyrk tagit sig in i huset, skurit sönder tapeterna samt en del säng- och gångkläder.
Selander, bördig från Härnösand, avled samma år, i mitten av december, i sviterna av ett slaganfall. Han var 77 år. Piteå-Tidningen skrev i runan över honom ” döden kom till sist som befriaren från plågorna”.
Han efterlämnade makan, född Lundberg, tre söner och två döttrar.
Selander uppges ha varit en frikostig donator. På sin 60-årsdag 1898 donerade han pengar till samskolan i Piteå.
Han var under många år först verksam i utlandet, i England, Frankrike och Belgien, innan han år 1863 kom som skeppsklarerare till Piteå.
Flera år var Selander även vice konsul för Tyskland, Danmark och Ryssland.
Under åren i Piteå hade han flera förtroendeposter. Var bland annat köpmannaföreningens ombud, ledamot av stadsfullmäktige och ordförande i fattigvårdsstyrelsen.