En skam för samhället

Det gick så långt att exempelvis kyrkorådet i Norrfjärdens församling vid ett tillfälle gjorde en vädjan till kommunalfullmäktige om att begränsa nöjestillställningarna i bygden
–· Danstillställningar anordnas söndag efter söndag, till och med av personer från annan ort, och ungdomen får satsa pengarna. Men inte nog därmed, sprit tycks det vara gott om och mindre önskvärda personer komma från andra håll. Om socknens ungdom finge vara för sig själv skulle tillställningarna få annan art och utseende, hävdade kyrkorådet och ansåg att lokalen där dans anordnades blivit en skam för samhället.
Vid ett flertal tillfällen förekom reaktioner mot dans i insändarform i tidningen. Vid ett tillfälle då det anordnades dans i nöjeslokalen i Storsund. Där det, enligt insändarskribenten, ”spriten spelade huvudrollen under synnerligen oborstade förhållanden”.
–·Tänk endast på flickorna som under nuvarande förhållanden tvingas dansa med kavaljerer i vilken form de än komma, mer eller mindre berusade, som icke ens kunna sköta sig själva och det skall tolereras i vår upplysta tid, skrev signaturen Ordningssinne.
Syndig dansbana
Det pratades om en ”syndig dansbana”, uppförd i närheten av Hospitalet i Piteå (Furunäsets sjukhus). Där var det föräldrar som reagerade.
–·Då denna dansbana blivit anlagd å en plats, där ordning och skick inte gärna kan upprätthållas, ligger det i öppen dager att den skall verka skadlig på ungdomen. Också är många föräldrar vars barn besöka banan, i hög grad bekymrade över denna. Minnena från den gamla dansbanan äro för övrigt icke lugnande på sinnet. Då ett ordspråk säger att ” det är bättre att förekomma än förekommas vill vi hemställa att den ifrågavarande nöjeslokalen måtte stängas och detta så fort som möjligt, påpekas det i insändaren.
Festplatserna under 1900-talets första hälft samlade främst arbetar- och bondebefolkningen, men allt eftersom tiden gick fick festplatserna en bredare publik.
Många festplatser fungerade också som politiska arenor, där inbjudna politiker höll tal. I första hand där Socialdemokraterna och Bondeförbundet stod som arrangörer.
Många var de festplatser som genom åren anlades i södra länsdelen, inte minst i byarna, vilka sedan användes en kortare eller längre tid och sedan försvann. Hur många festplatserna var är svårt att säga, men många var de om man ser till nöjesannonserna i tidningarna. Ett fåtal av dem har dokumenterats, medan de flesta inte finns vare sig på bild eller i text utan möjligen endast lever i folks minnen.
Första grammofonen
De stora nöjena i Piteå var vid 1900-talets början, då såväl grammofonen som biografföreställningarna introducerades.
Den första grammofonen kom till Piteå våren 1904. I en annons berättas att det i Betelkapellet skulle ges en konsert ”med nutidens mest fulländade talapparat, Grammophon, ej att förväxla med fonografen och graphoponen”. Där utlovades sång och musik av många av vårt lands förnämsta konstnärer.
Noteras bör att fonografen var den första maskinen som kunde spela in, bevara och återge ljud. Principen för ljudåtergivningen är densamma som för grammofonskivan. Skillnaden är att fonografen registrerar ljudet i ett vertikalt ljudspår medan grammofonen registrerar ljudet horisontellt .
Graphoponen liknade i många avseenden fonografer rent tekniskt, med hörslangar, tratt av aluminium- eller mässingsplåt. Rullarna var inte helt lika den av Edison uppfunna fonografen, men Graphoponen utvecklades så att även Edisons gick att spela.I april 1903 slog Kinematografförevisningar i Piteå an på publiken. Vid två visningar var lokalen till trängsel fylld.
Kinematografen var en apparat som konstruerades av fransmannen A. o. L. Lumière år 1895 med vilken en på en filmremsa fotografiskt upptagen bildserie av ett rörelseförlopp kan projiceras i hastig följd på en vit skärm, varvid bilden återger rörelseförloppet.
Kolorerad film
Det som visades i Piteå var passionsspelen i Oberammergau.
–·Åtskilliga av bilderna lämnade i livfull tydlighet ingenting i övrigt att önska, medan effekten i andra fall betydligt förlamades av de ofullkomligheter som ännu vidlåta den geniala uppfinningen, konstater tidningen Norrbottens Posten.
Ett par år senare noteras att biografföreställningarna i Piteå godtemplarhus lockat stor publik. Med ett program som var både rikhaltigt och omväxlande och bilderna i det stora taget tydliga.
–·Särdeles livfulla voro ”En färd på alpbana” ”Ryska tsaren muntrar sina trupper” och bilder från Porth Arthurs redd, rapporterar tidningen, där bifallet från publiken var synnerligen livligt.
Piteåborna bjöds senare på filmerna ”Valfiskjakt” och ”Bilder från ryska revolutionen.
I oktober 1906 annonseras att London-Biografen, modell 1905, gav Bioscopéföreställningar i Godtemplarsalongen med skådespel sagor, dagshändelser samt naturscenerier i levande framställning
–·Obs, en stor del kolorerat, påpekades det i annonsen, undertecknad av C.V. Andersson.
Inträdet till första plats var 75 öre och anda plats 50 öre. Barn som ville sitta på första plats fick betala 50 öre och för andra plats var priset 25 öre.