Stig Slas Claessons författarskap

Stockholm (TT Spektra)h

Författaren och konstnären Slas avled i sitt hem på fredagen.

Han blev 79 år, därmed överträffar hans lika produktiva som egensinniga författarskap hans ålder med en bok, vilket torde vara något av rekord för en svensk författare. Under decennier skrev han en eller flera böcker om året. Men även om hans sista kom så sent som i fjol drog Slas ner på takten mot slutet, han orkade inte mer och det skrev han också. Han, som alltid känt sig ung och modern, hade upptäckt att han närmade sig de 80, att han behövde hjälp i ett folkhem som inte längre fungerade.

"God natt, fröken Ann" som boken heter är också ett värdigt farväl riktat till hans skrivmaskin, som ingen längre hade kunskap nog att renovera. Naturligtvis hade han för mycket länge sedan fått den av just en fröken Ann, rumsgranne på ett lopphotell i Paris.

Ny livsluft i Europa

Stig Claesson föddes i Fattig-Sverige, i Stockholm den 2 juni 1928, som son till nattvakten John Claesson och hans hustru Helna. Han var årsbarn med vännen och kollegan Lars Forssell och tillhörde en författar- och konstnärsgeneration som, när kriget äntligen var slut, sökte ny livsluft i Europa. Han deltog i återuppbyggnaden efter kriget i flera länder men framför allt var han i Paris när det verkligen begav sig. Aldrig har väl tillvaron varit mer hoppingivande och munter än då. Åren utomlands gav honom viktigt stoff till stora delar av hans författarskap. Signaturen Slas blev han tidigt och under sina reportageresor i Sverige med Per Anders Fogelström. Slas, som gått Konstakademien i Stockholm, illustrerade och skulle livet igenom teckna med samma egenartade stil: enkel, klarögd och precis.

Utan överflöd

Även i skrift tycktes han sträva efter de enklaste konturerna. Klar, alltid konkret och osentimental berättade han, utan överflöd. Hans litterära universum däremot var enormt. Genuin stockholmare och söderkis i grunden (enligt egen utsago kunde han en gång höra skillnaden mellan söderdialekt i Katarina respektive i Hornstull) vandrade han lika bekvämt i Paris och Quebec som i bortglömda svenska avkrokar. Ingen svensk författare har med samma ömhet som Slas skildrat just glesbygden, kvarlämnade människor och tomma mjölkpallar i ett närmast utraderat småbrukarsamhälle. Han, som alltid sett sig som modern, gick emot den enfald som följde med rationaliseringar och standadiseringar. "Vem älskar Yngve Frej" från 1968 - samt i "På palmblad och rosor" från 1975 - är två av hans mest uppmärksammade glesbygdsromaner.

Fattiga invandrare

Så var han också en sonson av landsbygden. Hans föräldrar kom som fattiga invandrare till storstaden från det västgötska skomakarställe dit han själv återvände såväl fysiskt som i sina texter. I den mästerliga och egensinniga självbiografin "Vad man ser och hedrar" från 1998 skriver han och tecknar vecka för vecka under ett år i Västergötland.

På mild prosa varvar han berättelser om människor i sin närhet med iakttagelser från naturen. Framför allt citerar han strofer från sina favoritdiktare och skriver om författare han känt och känner, nästan uteslutnade män vilket går i linje med den ofta manliga värld han skildrar. Men en på förhand fruktad konstutställning i församlingshemmet, med kaffe och hembakt till vernissagebesökarna, beskriver han ändå med en hälsning till Getrud Stein: "Glesbygd är en glesbygd är en glesbygd är en glesbygd".

Stig Slas Claessons författarskap

död. Ingen har som Stig Claesson skildrat Paris bohemkvarter respektive västgötska avkrokar. Därtill med samma ömhet.