Förfulad Thulin?
Nationalmuseum ställer i stället ut några av hans porträtt på världsberömda svenskar. Numera ingår de i Statens porträttsamling på Gripsholms slott. Hundraåriga oljemålningar på kungar, drottningar och andra eminenser kastar ett nytt ljus över exempelvis närbilden på en mycket ung Harriet Andersson, framhåller utställningskommissarien Eva-Lena Karlsson. Oddners komposition och rena form är som hämtad från renässansen.- Han ändrar inte hennes ansikte, man kan till och med ana små hår på överläppen.
Femtiotalsbilderna av Bibi Andersson, Ingrid Thulin och Anita Ekberg visar vackra skådespelare så som vi inte är vana att se dem. Filmvetaren Maaret Koskinen menar att Oddner till och med förfulade den ändå undersköna Ingrid Thulin, att han i sin bild framhäver knappt existerande rynkor och ojämnheter redan innan Ingmar Bergman skulle göra detsamma, fast ännu tydligare, i filmer som "Nattvardsgästerna" och "Tystnaden".
"Hrm", säger Georg Oddner, när han via telefon hemma i Malmö konfronteras med påståenden om vad som gör hans bilder originella.
- När jag fotograferar försöker jag undvika att tänka för tydligt i ord. Istället följer jag intuitionen. Det visuella språket måste stå fritt från ordens fångstredskap, annars illustrerar man bara.
- Däremot tycker jag om att vara tillsammana med mina bilder, i ett mörkrum till exempel. Då får de tala till mig, då hoppas jag att de öppnar för nya ord som jag inte tänkt förr.
Georg Oddners femtiotalsporträtt känns påfallande samtida. Flera av ateljeporträtten av skådespelarna från Bergmans uppsättning av "Peer Gynt" på 50-talet i Malmö, kunde vara tagna i dag. Max von Sydow, med ring i örat och bohemschal runt halsen, skulle kunna gå för en medveten konsthögskoleelev, sedd i Stockholms tunnelbana, som utställningskommissarie Eva-Lena Karlsson uttrycker det.
Bilden av Naima Wifstrand (redan på 50-talet en skådespelarlegend, fru Borg i "Smultronstället" till exempel) är en sann klassiker. Ett porträtt av en självmedveten gammal kvinna, i fluga och med krokig cigarett i mungipan som här fått undertiteln "emancipationen".
Laddade ögonblick
Oddner hade blivit ombedd att dokumentera uppsättningen av "Peer Gynt" under den Bergmanska guldåldern på 50-talet i Malmö, en tid dåsamma unga ensemble gjorde fantastiska teateruppsättningar på vintrarna och filmhistoria under somrarna. Oddner, som inte vill bli regisserad av denne bestämde Bergman, hade först tackat nej.
- Det utvecklades ingen vänskap mellan oss, men han var alltid mycket vänlig. Han begrep inte vad jag ville göra, jag gjorde stillbilder, han gjorde film. I film sysslar man med tidsförloppet, i bild med ett statiskt ögonblick som förhoppningsvis är laddat med det som komma skall, det som varit och det som är nu. Det är en gåta varför vissa ögonblick blir så levande fast de är absolut stillastående.
Fotnot: "Nordstjärnor. Georg Oddners porträtt av kända svenskar" visas till och med 9 april 2007.