- Det är modernt, det är rappt och det är roligt. Det utspelas ju på 50-talet men det skulle lika gärna kunna vara i dag, det finns en oerhörd brutalitet i de här pjäserna, de är så hänsysnlösa, avslöjande. De drivs av en sorts inre nödvändighet, det känns som en berättelse om bara måste komma ut, den här skriven på ett sådant sätt. I min fantasi är det i alla fall så.
"Natten är dagens mor" och "Kaos är granne med Gud" handlar om samma familj, tätt sammanbunden likt en stråkkvartett trots alla konflikter och skoningslösa replikskiften. Föräldrarna driver ett konkursfärdigt hotell med omöjlig placering. Fadern, klassklättraren som började som kypare, är periodvis svårt alkoholiserad men har perfekt mittbena.
Kärlek till fadern
I centrum står den yngste sonen David, 16, känslig och med författardrömmar, osäker i sin sexuella identitet och oförmögen att frigöra sig från sin familj. Så småningom försöker han ta sitt liv. Som om det inte skulle räcka får modern dödlig cancer.De två pjäserna brukar beskrivas som Lars Norens mest självbiografiska. Men även om han använt sin uppväxt sade han så sent som i somras i en intervju för nättidningen Nummer att pjäserna egentligen inte är mer självbiografiska än mycket annat han skrivit. Han kunde också lika gärna använt sin bakgrund till en annan historia, till den om kärleken till en far.
- De här pjäserna har en nästan mytologisk dimension. Jag såg en Oidipushistoria, och Martin (fadern) har ett drag av en sorts fjättrad drake, säger Tobias Theorell, som medvetet låtit bli att se SVT:s inspelningar av Björn Melanders legendariska uppsättningar från 1984 där en späd Reine Brynolfsson fick sitt genombrott i rollen som David.
Avgörande händelser
Samtidigt med "Natten ..." och "Kaos ..." ges Lennart Hjulströms uppsättning av två av Norens allra senaste pjäser ut Terminalsviten på Stockholms stadsteater. De är skrivna med ett helt annat språk och utifrån en äldre författares perspektiv. Här handlar det om de avgörande stunderna i en människas liv, även om det inte står klart för de berörda.Några hundra meter bort spelar Dramaten Euguene O’Neills stora familjeuppgörelse från 50-talet, "Lång dags färd mot natt", en förstudie till Lars Noren.
- Parallellerna är uppenbara, men Norens pjäser är mycket modernare. Och språket har en oerhört poetisk lyster, han har bilder som är drastiska och hårresande och som går rakt in i det omedevetna. Jag tycker de här pjäserna är farliga på ett helt annat sätt, de går till det undermedvetna, säger Tobias Theorell.