Het konstnär med Pinocchio på hjärnan

Om man någonsin skulle behöva en bild för att illustrera begreppet "stor, framgångsrik och självsäker amerikansk konstnär som varit med sedan 50-talet", skulle det räcka med en bild på Jim Dine. I utställningen på Wetterling gallery i Stockholm finns målningar, skulpturer, en installation och glasföremål - ett litet utsnitt ur hans väldiga produktion. Få konstnärer har rört sig mellan så många tekniker och uttryck som Jim Dine. Från det tidiga 60-talets happenings till måleri, teckning, litografier, skulptur, fotografi och poesi.

Han är desto mer begränsad i fråga om motiv. Han återkommer ständigt till en uppsättning motiv: Verktyg, som han växte upp med (hans far var järnhandlare i Ohio). Hjärtan, för som han säger "hela världen växte ju upp med hjärtan". Badrockar, efter att han sett ett fotografi i början på 60-talet där han "tyckte se sig själv". Och Pinocchio.

- Jag såg filmen när jag var sex år gammal. Om man är en sexårig pojke och ser åsneöron som växer, en näsa som blir längre och allt det där, så glömmer man det inte. Allt eftersom åren gick la jag allt det där i min ficka. I mitten på nittiotalet kom det ut.

Vad händer med ett motiv när man upprepar det så många gånger?

- Motivet förblir motivet. Men det som händer, händer inuti det. Jag kan uttrycka en hel skala av känslor, saker jag känner just det ögonblicket. Och jag använder motivet som ett slags matris, ett mönster att sätta in landskapet i. Det är som en verktygslåda. Jag är en snickare, och jag har min låda med motiv.

I Borås finns det planer på att uppföra en nio meter hög staty av Pinocchio signerad Jim Dine, vilket har väckt starka reaktioner. Men själv tar han det med ro, som man gör om man är Stor Amerikansk Konstnär.

- Jag skulle bli överförtjust om de satte upp den. Om inte, så kan jag leva med det. Jag tar det inte personligt. Livet går vidare. Jag har en bra karriär, ett bra liv

Kan du förstå deras reaktion?

- Jag förstår precis. De flesta fattar inte med en gång. Speciellt inte med konst.

Jim Dine förknippas ofta med de amerikanska popkonstnärerna från 60-talet. Och visst ingick han i den klicken av konstnärer som genomförde happenings och ställde ut massproducerade föremål. Men han ser sig inte som en popkonstnär.

- Jag använde föremål som man kunde känna igen. Men i själva verket använde jag dem för att uttrycka personliga känslor. Popkonstnärer talade om konsumtionssamhället och massproduktion. Popkonstnärer var coola. Jag har aldrig varit cool. I’m a hot guy.

Het konstnär med Pinocchio på hjärnan

Jim Dine uppfann happenings, men kallar sig inte popkonstnär. Han använder sig av alla tekniker som finns, men återkommer ständigt till samma motiv. Och han har retat gallfeber på hela Borås.