1911 - regissören Emil Grandinson sätter upp Shakespeares "Så tuktas en argbigga" och gör succe. Men nya teaterchefen Tor Hedberg sparkar honom ändå. I stället anställer han sin bror, Karl Hedberg.
1930 - "Markurells i Wadköping" sätts upp för första gången. Stor succe.
1935 - Olof Molanders uppsättning av "Ett drömspel" får svenskarna att inse att Strindbergs inferno-dramatik går att spela.
1946 - Alf Sjöberg sätter upp "En trettondagsafton" och gör succe.
1951 - Ingmar Bergman regidebuterar på Dramaten och sätter upp Björn-Erik Höijers "Det lyser i kåken". Samma föreställning blir Anders de Wahls sista roll på Dramaten.
1956 - Eugene O’Neills "Lång dags färd mot natt" får världspremiär på Dramaten efter att O’Neill kort före sin död skänkt rättigheterna till pjäsen till "den teater som visat honom den största uppmärksamheten".
1957 - Alf Sjöberg sätter upp "Drottningens juvelsmycke" och visar att det går att handskas med teater på ett modernt sätt även på den lilla scenen.
1964 - Ingmar Bergman sätter upp Ibsens "Hedda Gabler" och konstaterar senare att det var "den enda av mina iscensättningar som beredde mig tillfredsställelse".
1986 - Bernt Callenbo sätter upp "Markurells i Wadköping" som ses av 117 000 personer: den mest sedda föreställningen i Dramatens historia.
2002 - Ingmar Bergman regisserar sin sista pjäs på Dramaten, Ibsens "Gengångare".
2005 - Strindbergs "Fröken Julie" sätts upp av Thommy Berggren. I huvudrollerna syns Mikael Persbrandt och Maria Bonnevie, vilket får stor uppmärksamhet på grund av deras stormiga privatliv.
1910-1922 Tor Hedberg
1922-1928 Tore Svennberg
1928-1934 Erik Wettergren
1934-1938 Olof Molander
1938-1948 Pauline Brunius
1948-1951 Ragnar Josephson
1951-1963 Karl Ragnar Gierow
1963-1966 Ingmar Bergman
1966-1975 Erland Josephson
1975-1981 Jan-Olof Strandberg
1981-1985 Lasse Pöysti
1985-1985 Ingvar Kjellson
1985-1997 Lars Löfgren
1997-2002 Ingrid Dahlberg
2002-2009 Staffan Valdemar Holm (efterträdare inte klar ännu)
Anders de Wahl, eller "den svenska scenens teaterprins" som Gösta Ekman kallade honom, var det tidiga 1900-talets Persbrandt. Lysande, stridbar, eldfängd och omstridd. Han kom till Dramaten 1907 och gjorde sin sista föreställning 1951.
Tora Teje antogs till Dramatens scenskola 1908 och med få undantag var hon Dramaten trogen hela sitt skådespelarliv.
Harriet Bosse, Strindbergs före detta fru, var skådespelerska på Dramaten till sin pensionering 1943. Då hade hon spelat teater på Dramaten sedan 1899.
Märta Ekström antogs vid Dramatens scenskola 1920 och stannade vid Dramaten nästan hela livet.
Lars Hansson, en av de stora som numera är lite bortglömd. Från 1920-talet och framåt gjorde han många stora roller på Dramaten. Fick sedermera ett kontrakt med Hollywood och gjorde sex filmer i USA.
Inga Tidblad slog igenom som 20-åring i Shakespeares "Stormen" 1921 och fick en lång karriär på framför allt Dramaten. Användes ofta av demonregissören Alf Sjöberg.
Ulf Palme anställdes vid Dramaten 1942 och gjorde ett stort antal roller fram till 1970.
Margareta Krook, som står staty utanför Dramaten, är en av husets stora stjärnor. Hon medverkade i en lång rad Dramaten-uppsättningar under åren.
Ernst-Hugo Järegård, en av de största scenpersonligheter Sverige har skådat, hade sitt mest naturliga hem på Dramaten. Hans huvudroll i "Vildanden" i regi av Ingmar Bergman är en av de stora klassikerna.
Jarl Kulle anställdes på Dramaten redan 1949 och blev därefter en av våra mest älskade skådespelare. Hans uppläsning av Tennysons "Nyårsklockan" är en klassiker.
Erland Josephson, en av Ingmar Bergmans favoritskådespelare, gjorde många succeföreställningar på Dramaten.
Stina Ekblad har varit Dramaten trogen sedan 1988 och är en av de mest uppburna skådespelarna.
Örjan Ramberg har jobbat på Dramaten sedan 1977 och har gjort många stora roller. har också en förmåga att befinna sig mitt i skottelden för stora kontroverser.
Pernilla August, den enda av Dramatens skådespelare som finns återgiven som Star Wars-docka.
Allan Edwall må vara känd för att med i nästan alla filmatiseringar av Astrid Lindgrens böcker som finns, men det var på Dramaten han jobbade långa perioder.
Mikael Persbrandt, numera uppsagd från Dramaten, men en av de verkligt stora stjärnorna - och problembarnen.
Alf Sjöberg anställdes vid Dramaten redan 1929 och var verksam som regissör där fram till sin död 1980. Han räknas än i dag som en av våra stora regissörer, kanske främst känd för filmen "Hets" som Ingmar Bergman skrev manus till.
Olof Molander, vid sidan av Alf Sjöberg den kanske främsta av det tidiga 1900-talets teaterregissörer. Ingmar Bergman har uppgett honom som en av sina stora inspirationskällor.
Mimi Pollak, den första kvinnliga regissören att sätta upp på Dramaten. Regisserade mer än 60 pjäser under 50-, 60- och 70-talet.
Ingmar Bergman. Den störste av dem alla. Kommentarer är egentligen överflödiga.
1933 sätter Alf Sjöberg upp Strindbergs "Oväder", som också skulle bli den första Dramatenuppsättningen att visas hos Riksteatern. Men den ansågs så dålig att den lades ned snart efter premiären.
1976 blev självaste Ingmar Bergman hämtad av polis på Dramaten, misstänkt för skattebrott. Han släpptes ganska snart men bosatte sig i Tyskland i protest. Först 1981 återkommer han till Sverige.
1983 hoppade Jarl Kulle av från huvudrollen i "Cyrano de Bergerac" dagen innan premiären. Man försökte genomföra pjäsen med Peter Stormare och teaterchefen Lasse Pöysti i huvudrollen, men till slut lades uppsättningen ner.
2007 säger Mikael Persbrandt upp sig från Dramaten under det att "Måsen", där han har en stor roll, spelas för fullt. "Han har pissat på oss" säger den före detta kollegan Jan Malmsjö i tv efteråt.