När hon var tre år kom hon till Sverige med en lapp om halsen.
Hon hamnade i Norrfors i Västerbotten. Men där fanns ingen som tog emot henne. Prästen lyckades ordna en fosterfamilj.
Mamman dog och Terttu placerades i en ny familj. Lärarinnan ordnade så att hon fick gå i realskola och så småningom utbildade hon sig till sjuksköterska. Det svåraste under denna barn- och ungdomstid var att sakna tillhörighet – tillhörighet till en familj, språk och nationalitet.
Efter kafferast och lotteri till Barncancerfonden avslutades kvällen med andakt.