”På patrons tid” var rubriken för höstens första kulturkafé i Solanderföreningen. Jan Lundquist höll i mikrofonen och tecknade en inträngande och nyanserad bild av handlanden, sågverksägaren, brukspatronen och tillika riddaren Carl Anton Hedqvist. Patron Hedqvist var en Piteås Wallenberg och blev också en av landets rikaste personer.
– Tyvärr har skildringen av Hedqvist gärning blivit romantiserad, anförde Lundquist.
Han hoppades att det rika material, i form av brev och andra dokument med anknytning till Hedqvist som nu finns i privat ägo, ska bli offentligt tillgängligt för forskning.
– Här finns en stor uppgift för hugade forskare att ta fram en mer objektiv skildring, som belyser även de mindre smickrande inslag som utan tvivel finns i patronens liv och gärning. Det man skrev om Hedqvist i samtidens tidningar var mest devota hyllningar vid högtidsdagar.
Lundqvist berättade om hur kyrkans män till en början angrep och starkt fördömde Hedqvist för hans separatistiska strävanden och hans andra gifte med sin systerdotter Selma Serafina Grafström. Med Hedqvist stigande ålder och ökande inflytande och förmögenhet förvandlades de tidigare antagonisterna till fjäskande beundrare. Ett exempel på detta är kyrkoherde Axel Sandins svulstiga hyllningsdikt vid patronens 85-årsdag.
Även om Hedqvist ägde massor av bolag, sågverk och bruk var det ändå jordbruket som var hans stora passion. Det mönsterjordbruk som patronen lät uppföra vid Karlberg visar att han var en framåtsyftande man som tog till sig det allra senaste. Tyvärr förmörkades Hedqvist sista år något av stridigheterna med sönerna och arvingarna Emil och Anton.