Att få göra en resa längs Transsibiriska järnvägen är för många en dröm. En som sett drömmen gå i uppfyllelse är Lena Esbjörnsson, Piteå. Häromkvällen berättade hon i Solandergården om den resa hon 2007 gjorde från Moskva till Beijing. Hon inledde med att berätta om två faktiska händelser som låg bakom hennes starka önskan att företa denna resa.
Den första händelsen inträffade i slutet av andra världskriget. Då stupade en ung finsk soldat på Karelska nätet. Han efterlämnade hustru och tre små barn. När ryssarna började deportera den finska befolkningen i Karelen lyckades hustrun fly med barnen och hamnade så småningom i Härjedalen, i Lena Esbjörnssons barndomshem. Den andra händelsen var att Lena Esbjörnsson på 1990-talet blev engagerad i Piteås och Annies Perssons vänortutbyte med Kandalaksja. Båda dessa upplevelser skapade en stark längtan att få se mer av de delar av Ryssland dit bland annat de karelska finnarna deporterats. En extra bonus var det att resan kunde göras i sällskap med Siri, den äldsta flickan bland de tre flyktingbarnen.
Esbjörnsson berättade engagerat om resan, och illustrerade med bilder som hon själv tagit under resan. Sju övernattningar gjorde man på tåget. Det var ett enormt tågsätt så för att ta sig till matsalskupén måste man passera 32 dörrar fram och åter tre gånger per dygn. Passagen över gränsen till Mongoliet tog sju timmar. I Mongoliet gjorde hon en avstickare med buss ut till ett nomadläger, där reseärernan fick övernatta i en nomadbostad, en så kallad jurta. Under vistelsen i Gobiöknen såg hon fler cykelhjälmar än hon sett i Piteå, påstod hon vidare och nämnde som ett tecken inflytande från väst, att ungdomarna gick klädda i jeans och t-tröjor med amerikansk text. Resan fortsatte sedan med tåg och avslutades i Beijing.
Kvällen i Solandergården avslutades med en insamling till Gatubarnen i Honduras, ett annat projekt som Esbjörnsson är engagerad i.