"Vi Ă„t och drack, dansade natt och dag"

Bitande kallt var det en januaridag 1921, nĂ€r 180 personer samlades i fattiggĂ„rdsförestĂ„ndare Anton Olovssons gĂ„rd i Öjebyn för att vara med om ett bröllop som varade i dagarna tre. DĂ„ 26-Ă„rige bondsonen Johan Elis Berglund frĂ„n Öjebyn och jĂ€mnĂ„riga bondedottern Olga Johanna Bergström frĂ„n Nyböle, PĂ„lberget, lovade att Ă€lska varandra i nöd och lust.

År 1921 lovade 26-Ă„rige bondsonen Johan Elis Berglund frĂ„n Öjebyn och jĂ€mnĂ„riga bondedottern Olga Johanna Bergström frĂ„n Nyböle, PĂ„lberget, att Ă€lska varandra i nöd och lust. Äktenskapet varade sedan i 54 Ă„r.

År 1921 lovade 26-Ă„rige bondsonen Johan Elis Berglund frĂ„n Öjebyn och jĂ€mnĂ„riga bondedottern Olga Johanna Bergström frĂ„n Nyböle, PĂ„lberget, att Ă€lska varandra i nöd och lust. Äktenskapet varade sedan i 54 Ă„r.

Foto:

ÖJEBYN 2011-12-12 06:00
Jan Lundquist 0911-645 24

SĂ„ hĂ€r i efterhand kan noteras att Ă€ktenskapet varade mycket lĂ€nge, i 54 Ă„r. Elis Berglund gick nĂ€mligen ur tiden den 4 april 1975. Han var dĂ„ 79 Ă„r. Hustrun Olga levde fram till 1986, dĂ„ hon avled 90 Ă„r gammal. Makarna var bosatta pĂ„ Holmen i Öjebyn. De fick barnen Oskar, Elisabet och Karl-Olof.

Berglund var under mÄnga Är jordbrukare och brukade under ett antal Är bland annat egendomen Sandön sasmt var en tid verksam inom stuveriet. .

De flesta av bröllopsgĂ€sterna hade Ă„kt till Holmen i Öjebyn, med hĂ€st och slĂ€de. DĂ€r mottogs de av vĂ€rden Anton Olovsson.

Anton Olovsson, född i Risberget, Sjulsmark, kallad för "Risbergs-Anton", var jordbrukare. Han var i mer Ă€n 10 Ă„r förestĂ„ndare för fattiggĂ„rden i Öjebyn, senare namnĂ€ndrat till kommunalhem och Ă„lderdomshem.

Under sin levnad var Olovsson bosatt pÄ Strömsborg och Annelund i PiteÄ. Han gick ur tiden 1955 och efterlÀmnade dÄ hustru, fyra söner Ragnar, Nils, Axel och Knut och en dotter Sofia. En av sönerna, Knut, var bosatt i USA.

GlÀdjen slÀpptes loss
VÀl församlade i husets sal spelade August Bergman frÄn LÄngnÀs och bröderna Persson frÄn Lillpite upp en bröllopsmarsch i tamburen. Under den marschen kom brudparet in med kyrkoherde Axel Sandin i tÀten.

Efter vigselakten bjöds de nÀrvarande pÄ fyllda glas "av olikt innehÄll sÄ att det anpassas efter vars och ens tycke och smak". Efter brudskÄlen höll kyrkoherde Sandin ett tal till brudparet.

PÄ plats vid vigseln fanns signaturen B.L-n frÄn PiteÄ, som avreste frÄn Landströms hus i PiteÄ vilken sedan refererat bröllopshÀndelserna.

Vi tar del av referatet, dÀr han inleder med att berÀtta om kyrkoherde Axel Sandins tal.:

"I sina inledningsord hörde jag att det ej saknades humoristiskt inslag. Han manade brudparet att troget hÄlla samman i livets alla skiften, att hjÀlpas Ät i sÄvÀl medgÄng som och om motgÄngar skulle möta i deras levnadsdagar och uttalade till sist sina varmaste vÀlönskningar".

Referenten berÀttar vidare att det blev ett klingande med glasen, ett trampande och pratande, och att de allvarliga minerna frÄn bröllopsgÀsterna var som bortblÄsta. Sedan brudskÄlen druckits, ropades brudparets första vals ut efter den för tÀrnor och marskalkar. DÀrefter slÀpptes dansen och bröllopsglÀdjen loss pÄ riktigt.

" DĂ„ jag slutat min första vals hör jag hr C.A. Carlsson i Öjebyn ropa till mig;

- JasĂ„ du Ă€r lika tokig du med!

Jag: - Att ha roligt pĂ„ ett bröllop Ă€r vĂ€l inte tokigt.

Åt sĂ„ att man svettades
DÄ en fin vals spelad av fin-fin musik, orgel och tvÄ fioler bjudes dÄ Àr det minsann inte gott att sitta still invÀnde jag,

Karlsson teg.

Carl Adam Karlsson, bördig frÄn Knallebygden, var anstÀlld som arbetsförman hos kommunen och blev senare politiskt engagerad. Han var bland annat skolstyrelsens förste ordförande, nÀr kyrkan och kyrkoherde Axel Sandin fick slÀppa ifrÄn sig styret över skolan.

Mellan Carlsson och kyrkoherde Axel Sandin var det ofta politiska duster, men de bÀgge herrarna tycktes ÀndÄ ha ett gott förhÄllande. Karlsson tillhörde för övrigt en tid Àven PiteÄ-Tidningens styrelse.

C.A. Carlsson gick ur tiden 1932.

Det gick Ät massor av mat pÄ ett bondbröllop, nÀr de varade i flera dagar. SÀkerligen ocksÄ en hel del dryck. FrÄn en del bröllop berÀttas att det för varje rÀtt gick en brÀnnvinsflaska och kopp bordet runt .

Vid sÄdana hÀr bröllop brukade Àven skaror av objudna "brudsiare" dyka upp, som ville se brudparet. MÄnga gÄnger stod de bakom fönstren och kikade in.

- PĂ„ ett bondbröllop Ă€r det liv och lust bland bĂ„de gamla och unga, det skulle ta för stort utrymme att omtala alla lustiga poĂ€nger som kan förekomma och som förekommer. Nu fick jag se dĂ„ de dansade "kadrilj" som Ă€ven de gamla deltog uti, mycket roligt fĂ„r bĂ„de deltagare och Ă„skĂ„dare. Vi Ă„t och drack, dansade natt och dag efter nĂ„gra timmars vĂ€lbehövlig vila, berĂ€ttar referenten vidare.

- Vi skĂ€mtade och pratade, Ă„t mycket och god mat sĂ„ man svettades, ja det Ă€r pĂ„kostande vill jag lova, i synnerhet dĂ„ det rĂ€cker i tre dagar, Och pĂ„ "kabben" (urholkad trĂ€stam som anvĂ€ndes till stol) sattes det ena unga paret efter det andra under allas livliga instĂ€mmande, skĂ€mt och glam. SĂ„ var det sĂ„ng och tal. Herr C. A Karlsson, Öjebyn talade för brudparet och deras förĂ€ldrar, för marskalkar och tĂ€rnor och för vĂ€rdfolket. För alla hurrades det kraftig och sĂ„ sjöngs "Du gamla du fria".

Jag vet att det Ă€r mĂ„nga mĂ€nniskor i större samhĂ€llen, som ingenting högre önska Ă€n att fĂ„ bevista ett riktigt bondbröllop, men som Ă€ndĂ„ aldrig Ă€r i tillfĂ€lle dĂ€rtill. Ja, att komma bland gemytligt folk, dĂ€r ingen tillgjordhet Ă€r rĂ„dande, men trevligt pĂ„ alla sĂ€tt, Ă€r dubbelt roligt, noterades det slutligen frĂ„n bröllopet i Öjebyn.

Ett "ordentligt" bondbröllop firades lÀnge i dagarna tre. Oftast med tvÄ och tre hundra gÀster. Det finns exempel dÀr det bjudits Ànnu fler gÀster.

Bondbröllopen var de största festligheterna i allmogens tillvaro, och vid sidan av jul, pÄsk, pingst och midsommar betecknade de angenÀma avbrott i den ÄrslÄnga arbetsdagen.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!
LĂ€s mer om
PiteÄ