Wikberg från Smålanda såg Kanada som möjligheternas land

"Landet är ej någon fristad för oduglingar och lättingar. Endast duktigt och arbetsamt folk ha Kanada att göra". Det kan läsas i en studierapport som en svensk studiekommission avlämnade under 1920-talet, vilken avslutas med en honnör till landet, de stora möjligheternas land. Det var dit 17-årige Gustaf Wikberg från Smålanda, Norrfjärden, åkte den 28 februari 1906 för att skapa sig framtid och ett eget hem.

En månad före sin 110-årsdag avled Gustaf Wikberg från Smålanda, Norrfjärden, i Vancouver. Kanada. Dit kom han 1906. Han gjorde ett överraskande besök i hembygden år 1953.

En månad före sin 110-årsdag avled Gustaf Wikberg från Smålanda, Norrfjärden, i Vancouver. Kanada. Dit kom han 1906. Han gjorde ett överraskande besök i hembygden år 1953.

Foto:

NORRFJÄRDEN2011-01-27 06:00

Gustaf Wikberg blev gammal i sitt nya land. Han fick som många andra som lämnade Sverige för att söka utkomst i USA och Kanada, möta en hel del besvärligheter. Utan tillskott av "livselixir" kom han i åtnjutande av en hög levnadsålder. En månad före sin 110-årsdag, i mars 1998, gick Wikberg ur tiden. Han hade då sedan en tid vistats i Vancouver, Kanada.

När Gustaf Wikberg, eller "Guss" som han allmänt kom att kallas, gick ombord på båten i Göteborg den 28 februari 1906 hade han New York, USA, som första etappmål. Wikberg hade lämnat "Haakanso" (Håkansö), som det står antecknat i ankomstpapperen i passkontrollen på Ellis Island, för att söka sig till Cloquet, Minnesota.

Lämpligt land
Som medresenärer hemifrån, på samma båtavgång, hade Wikberg 19-årige Axel L. Larsson, 18-årige Jonas W. Nilsson och 19-årige John A. Åström, vilka också skulle till Cloquet. Ombord på båten medföljde även 25-årige Olof O. Nilsson och som uppgett Escanaba, Michigan, som slutmål.

Det var för övrigt det året som runt 180 personer från Pitebygden och en person från Älvsbyn drog från sina hembyar till fjärran land i väster.

- En var som reser till Kanada måste göra klart för sig att jordbruket är landets huvudnäring och mera än annorstädes grunden för all annan verksamhet. Ingen kan vinna framgång inom handel och näringar utan att ha praktisk erfarenhet i jordbruk. Tillika bör emigranten gå ut med den fasta föresatsen att efter en väl avpassad och kanske något hård lärotid bli sin egen, konstaterade den svenska studiekommissionen i sin rapport.

Kommissionen konstaterar att många av de tidiga svenskar som tidigare kommit till Kanada varit medellösa och ofta hjälplösa.

- Många har förklarat att de då skulle ha vänt hem om de blott haft medel. Nu var de alla välbärgade. Trots sin övergivenhet och fattigdom ha de vetat att förskaffa sig namn som arbetsamma och redbara och därmed gjort det svenska namnet aktat därute.

Fick slita hårt
I Cloquet fick Wikberg först anställning i en tändsticksfabrik. Det var för övrigt där han även lärde sig tala engelska. Fyra år senare kom han till Kanada. Han fick då slita hårt i skogen, på ångbåtar, i järnvägsbyggen, i byggnadsarbete, i tröskningsarbete och senare som sågverksanställd.

Wikberg var under den tiden bosatt och verksam i Victoria, Port Kells, Sullivan, Surrey, Ladner och i North Delta. Senare blev det flytt till Vancouver.

Åren 1925-1935, då Wikberg var bosatt i Surrey, drev han sågverksrörelse. Han var även under en del av de yrkesverksamma åren sysselsatt som kvarnbyggare.

Nyfikenheten på Gustaf Wikbergs verksamhet gjorde att brodern Lars Petter beslutade sig för att emigrera från Norrfjärden. De hade sedan en tid affärer ihop.

Lars Peter Wikberg anlände i april 1910 och kom då till Winnipeg, Manitoba för att senare korsa gränsen till USA. Vid folkräkningen 1920 noteras han vara bosatt och verksam i Philadelphia, Pennsylvania.

Wikberg avled den 11 mars 1965 i New Westminster, British Columbia, Kanada och var då antecknad som ogift.

Gustaf Wikberg var gift två gånger. Första gången ingick han äktenskap den 24 mars 1917 med Jenny Jacobina Minerva Leider, med rötterna i Göteborg.

De fick en dotter, Winona, som fortfarande är i livet. Hon är 94 år och har i sin tur två barn Larry och Judy.

Överraskande besök
Gustaf Wikbergs första hustru avled den 25 augusti 1952 i New Westminster. En kort tid därefter beslutade sig Wikberg för att göra ett oanmält besök i hembygden. 1953 tog han amerikabåten till Sverige och kom oväntat till brodern Johan Wikberg i Norrfjärden. Han fick sedan, med utgångspunkt från brorsonen Sigurds hem, bekanta sig med inte minst syskonbarnen och alla övriga släktingar.

När Wikberg väl återvänt träffade han en ny kvinna May Lucinda, med vilken han gifte sig året därpå.

Efter Sverigebesöket tunnades kontakterna ut. Det dröjde länge innan släkten i Sverige kunde återknyta kontakten. I dag har efterlevande släktingar i Sverige sporadisk konakt med släkten i Kanada.

Brorsonen, Sigurd Wikberg som Gustaf Wikberg gästade under sitt hembesök var även han en tid i Kanada.

Sigurd, son till Gustafs broder Fredrik Wilhelm, gav sig iväg 1923. Men 1931 ville han inte längre räknas in bland Kanadas befolkning utan blev en hemvändande emigrant.

Sigurd Wikberg var bosatt på Klubbgärdet och var yrkesverksam som eldare. Han avled i december 1988.

I hemmet i Smålanda, Norrfjärden, fick makarna Lars Wilhelm Wikberg och hans hustru Erika, född Bergman, sammanlagt 11 barn.

Först till världen kom Fredrik Wilhelm (1866-1940) följd av Anna Sofia (1868-1939), Maria Lovisa (1871-1959), Isak Arvid (1874-1903) Johan Edvard (1877-1877) Johan Edvard (1878-1963) Lars Peter (1882-1965), Hilma Erika (1884-1941), Emma Fredrika (1887-1887), Gustaf Albin (1888-1998) och Emma Fredrika (1890-1910)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om