Historieintresserade har säkert en del intressant att hämta kring de prästöden som varit knutna till Norrfjärdens församling, trots att historieskrivningen inte går mer än 100 år tillbaka.
Flera av prästerna har visat upp högst mänskliga egenskaper. Någon har varit politiskt aktiv och någon har haft svårt att tackla lågkyrkliga Evangeliska fosterlandsstiftelsen. Någon har även satt sig på tvären mot kyrkorådsbeslut.
Skrämde upp folk
Nils Johan Nordberg, född i Holfjärden, Luleå, blev 1917 Norrfjärdens församlings förste kyrkoherde, efter att ha varit anställd inom Piteå landsförsamling sedan 1905.
Han "hemförlovades" till sitt himmelska hem den 17 juni 1924 i Norrfjärden.
Sedan 1913 fanns kyrka i Norrfjärden, dit prästerna i Öjebyn, åkte för att predika och utföra förrättningar.
Nordberg blandade sig i politiken, till försvar för de konservativa. Han reste år 1912 flitigt runt i bygden för att göra propaganda för Sven Hedins krigiska lilla skrift ”Varningsord”, med bland påståenden att Sverige hotades av en rysk invasion, och som skrämde upp folk ordentligt. Bakom konflikten låg den tilltagande spänningen mellan landets konservativa och radikala krafter i den pågående striden om demokrati och parlamentarism.
Till ett möte i Hortlax hade han kallats att hålla ett försvarsföredrag. Föredraget uppges ha utmynnat i kalabalik.
Nordberg tycks ha fått det hett om öronen och skyndande snabbt iväg från lokalen.
Pepprad argumentation
Från mitten av 1910-talet och till början av 1920-talet fördes en pepprad argumentation mellan hemmansägare Johan Alfred Eriksson i Rosvik, stark anhängare av den separatistiska läran, och skolrådet i Norrfjärden, företrätt av ordförande kyrkoherde Nordberg. Eriksson tyckte inte att den lagstadgade folkskolan förmedlade kristendomsundervisning av den rätta läran utan var en ren "djävlalära". Skoltvisten i Rosvik speglas ingående i gamla skolrådsprotokoll och tidningsreferat.
Eriksson reagerade även över prästernas förflackade predikningar, där de enligt honom inte längre leddes av Gud.
–De skola få ynglingar till regenter och dumma åsnehuvuden till predikanter, anförde Eriksson.
Tänkte med hjärtat
Om församlingens andre kyrkoherde, Manfred Björnegård, berättas att han var en person som tänkte med hjärtat.
–Han ägde en fullständig naturlighet och en avväpnande omedelbarhet. Hans livsglada folklighet skapade kontakt. Björnegård blev kyrkoherde i Norrfjärden 1925 men tillträdde tjänsten först år 1927 och var sedan verksam fram till 1935.
–Någon teolog hann jag aldrig bli, men Herren behöver ju också enkla vittnen, uppges Björnegård ha sagt vid något tillfälle.
Han deltog med liv och lust i det kommunalpolitiska arbetet och var även dövpräst i Norrbottens län ett antal år.
Björnegård avled 1961.
Tredje församlingsherde blev Torsten Nilsson, som tillträdde 1936 för att sedan år 1958 bli församlingsherde i Piteå landsförsamling. Nilsson avled i Uppsala 2001, i en ålder av 96 år.
Öppnade för kvinnor
Efter Nilsson kom Gustaf Backlund, född i Malmberget och som bar med sig ett fromhetsarv från Nordöstra Smålands missionssällskap. Som församlingspräst nådde han ut till de många, var mycket engagerad för de unga som scoutledare, och blev han något av en "familjefar" för hela församlingen. Han upplevde sin roll så och valde som pensionär att bosätta sig i Piteå för att vara nära sin stora "familj.
Som politiker ville han ha snabba beslut, som inte alltid hann mogna fram bland medmänniskorna.
Backlund avled 1975.
1973 tillträdde Eskil Granström, född i Lillpite och tidigare träarbetare, som kyrkoherde. Granström engagerade sig också politiskt. Han var den som 1974, när alla andra kyrkoherdar i Pitebygden inte ville öppna portarna för en kvinnlig förkunnare under den pågående Broderskapskongressen, hälsade kyrkoadjunkt Lillemor Erlander, svärdotter till statsminister Erlander, att predika. Granström avled 1993.
Efter honom kom Folke Oxborn, född Olsson, från Kiruna. Han var innan prästvigningen teknisk planerare vid järnverket i Luleå. Oxborn var verksam i Norrfjärden 1985-1988. Han avled 2012.
Mötte motstånd
Efter Oxborn kom Hans Lass, med rötter i Tyskland och var verksam 1988-90. Han flyttade sedan till Värmland och blev där mycket politiskt engagerad.
Göran Gyllenör tillträdde 1991 och var kyrkoherde i församlingen fram till 1995. Han var en kyrkoherde som stack ut på olika sätt och ville synliggöra sin församling med metoder vilka till en början mötte en del motstånd. Sättet att inplantera idéerna passade inte alltid den tradition som funnits bygden. Gyllenör avled i Vejbystrand 2009, 65 år gammal.
1996 kom Charlott Rehnman, bördig från Ale, till församlingen, den första kvinnliga kyrkoherden i kontraktet och senare även kontraktsprost. Hon flyttade 2013 till Luleå. Redan 1981 fick församlingen sin första kvinnliga präst, då Lena Lantto tillträdde som komminister.
Efter Rehnman kom Hortlaxfödde Dennis Lundqvist i slutet av 2013 som kyrkoherde till församlingen..