Ragnar Åkerström, Piteå, har lämnat oss. Ett stilla insomnande i enskildhet fick avsluta hans 90-åriga liv. Om än sorgen gör sig påmind så är det ljuset som präglar våra minnen av Thyras make, vår pappa, svärfar, morfar, farfar, morfars- och farfarsfar.
Ragnar förstod vikten av att lyssna nogsamt och svara på medmänniskors behov. Otaliga är de timmar han lagt ner på att i praktisk handling hjälpa, inte bara den närmaste familjen utan de människor han mötte. Ragnar var noggrann särskilt med med sitt hantverk och musiken. Paradinstrumentet var sågen, en Stradivarius.
Noggrannheten uppfattades ibland som pedanteri, men bör också förstås som estetik, en glädje för det sköna såsom trädgårdarna, blommorna och träden.
Vi har många minnen, men överallt lyser en tacksamhet för den optimistiska hållningen i allt som skett. Tilliten till Gud och att det bästa sker när man överlämnar det i Guds hand.
Tilliten till människans förmåga var också attraktiv; som när hela familjen fiskar trots skuggan av ett oväder över Muskusträsket. Det nappar bättre då sa han. Ovädret slår ner och den handlingskraftige Ragnar inser trots fiskelyckan att sätta familjen i säkerhet går först.
Eller när semesterresan går till Norge och ynglingen, som just tagit körkort, får möjlighet att ta familjen med husvagn uppför och nerför de kringlande fjordstigarna.
Fantastiskt! Det är just ordet fantastiskt som måste användas för att minnas Ragnar. Teknikintresset ledde till otaliga musikmaskiner, videobandspelare och på slutet också datorer.
Ragnars resa genom livet påbörjades i Antkläppen, Storbränna, Fällfors, passerade Boliden, Älvsbyn, Skellefteå och fick avslutas i Piteå.
De sista 20 åren präglades av en outsäglig stolthet över barn och barnbarn. Fullt fokus på glädjen över dem, liksom omsorgen för dem.
Mitt i sorgen och saknaden vet vi att han var mycket glad och tacksam att in i det sista få njuta av musiken, vänskapen och kärleken från och till alla dem som han nu lämnat.