Vår fantastiska mamma har tagit vagnen till himlen. Den vagn som hon tydligt såg timmarna innan det hände. Då knäppte hon händerna, tackade Gud för närvaro och bönesvar genom livet och avslutade med: ”Du Herre vet var jag finns, jag är klar. Välkommen att hämta hem mig” Att be var något som pappa Jonas lärt henne och de totalt 10 syskonen och den blev en naturlig del av hela hennes 101-åriga liv. Hon bad för våra utmaningar, liv, borttappade nycklar m.m. Högt och lågt. Mamma föddes in i enkel nybyggarfamilj våren 1924 i väglösa byn Bellonäs, Arjeplogs kommun. Vid skolstart åkte mamma skidor ensam de nio kilometrarna till skolan. Känslan att som barn uppleva hur hemmets trygghet försvann bakom en udde följde henne genom livet. Efter skolåren blev mamma piga hos sin äldre syster. Släkten var musikalisk och mamma likaså. Hon blev solist i ett dansband och en dag när busschauffören Hans, sedermera vår pappa, fick henne som passagerare sa han ”idag har jag kört min blivande fru”. Å så blev det! Barnatron blommade ut och blev deras grund, men de första åren var ekonomiskt tunga. Senare i Mellanström, där vi barn växte upp, blev det återigen långa arbetsdagar när pappa veckopendlade under många år och mamma arbetade inom bl.a. bespisning, telefoni och i skogen. Mamma spelade gitarr och sjöng, ibland med strofer från förr med barnbarnen. Fullt ansvar togs i församlingen, främst i servering och sång & musik. Hon gav församlingens hotell namnet Lyktan. Mamma älskade god mat och bjöd ofta till bords, vilket inspirerade ett barnbarn att bli kock. Naturen var hennes hemmaplan och hennes hastighet över hjortronmyrarna oslagbar. Cd-spelaren gick varm med läsarsånger och andliga visor, inte minst under sin sista sjukdomstid. Mamma byggde relationer med alla åldrar. Berättade enkelt om sin tro och Mästare och stöttade barn i flera världsdelar. Fortsatte virka täcken till barnen i Ukraina fastän synen sviktade. Mamma var släktkär, men tänkte inte fira sin 100-årsdag. Idén om ett musikcafé för Världens Barn blev dock ett giltigt syfte. Något som också uppmärksammades av dess ledning. Dagliga promenader gjordes när vädret och personalen tillät, annars gick hon runt på boendet. Nu har stegen och telefonen tystnat och händerna upphört att skapa. Kanske mamma just nu repeterar nya himmelska sånger eller provsmakar en himmelsk meny? I väntan på återseende tackar vi Gud för hennes uthållighet och kärlek och lyser frid över mamma Ruths ljusa och varma minne.
Minnesord: Om vår kära mamma Ruth Holmgren
Så jobbar vi med nyheter