Lennart Uddling
Lennart Uddling föddes 1944 i Klippan som nummer tre av fyra ”sporttokiga” bröder, varav tre blev präster.
Lennart var en öppen och frimodig person redan som ung. Det stod tidigt klart att prästbanan skulle bli hans. Efter studier vid Johannelunds Teologiska Institut blev han EFS-präst. Under Stockholmstiden träffade han västerbottniskan och sjuksköterskan Laila Lindström och de blev ett par.
Hans första pastorstjänst blev i Betaniakyrkan (EFS) i Malmö med särskilt fokus på ungdomar. Efter några år i Malmö fick Lennart en kallelse från Hortlaxkretsen i Pitebygden och familjen flyttade dit – en stor omställning från livet i Malmö och lägenheten på Rosengård.
1982 invigdes den nya kyrkan i Östra Lerberget, Höganäs som tillkom i samverkan mellan Väsby församling och EFS i Lerberget. Efter kompletterande teologistudier fick Lennart den första komministertjänsten här.
Församlingen i Lerberget växte snabbt och inte minst efter att Lennart själv hade knackat dörr hos alla i stadsdelen. Arbetslaget runt Lennart utökades och ett Dream Team uppstod. Lerbergskyrkan präglades av loppmarknader och insamlingar av olika slag till förmån för behövande i Afrika och Indien, ett omfattande barn- och ungdomsarbete och en livlig körverksamhet. Lennart var den sammanhållande kraften och inspiratören. Han var entreprenören och församlingsbyggaren och prästen med stort P. Många deltog regelbundet i söndagsgudsjänsterna inklusive en lång rad ungdomar. Åtminstone sju av dem är präster idag.
Lennart Uddling fick betyda mycket för många. Han betonade det centrala i den kristna tron och var mindre intresserad av att uttrycka bestämda uppfattningar i de mer perifera frågorna. Han verkade för låga trösklar och en stor samverkan med andra, bl.a. hölls flera fotbollsgudstjänster tillsamman med Lerbergets IF. Han var engagerad i Lunds stifts båda projekt Kyrka – Idrott samt utveckling av konfirmandarbetet. Efter pensioneringen anlitades Lennart och Laila av Svenska Kyrkan i Utlandet för tjänst i Singapore och i Spanien.
Lennart drabbades av olika sjukdomar under sina sista levnadsår. Men han behöll sitt goda humör och humoristiska sinne ända till slutet. Han förblev också Helsingborgs IF trogen under hela livet. Lennart ägde en unik förmåga att få kontakt med människor och var glad för att samspråka. Sin vana trogen spred han sin tro till alla som kom i hans närhet. Psalmen Blott en dag (nr 249) blev hans särskilda vittnesbörd från sjukbädden.
Vi minns Lennart med stor värme och saknad och lyser frid över hans ljusa minne.